Hej, tänk vad fint om jag fick vara någonstans tusen mil bort från min mor. Ja, men hurra! Jag ska ju till Barcelona på fredag, dock ska jag bara vara borta i fyra dagar vilket är på tok för kort tid för att bli av med mina aggressioner mot mamma. Jag hatar henne så intensivt, varje dag. Varje dag gör hon något som får mig att krypa in i hörnet på min säng och gömma mig under täcket och komma fram några timmar senare med rödgråtna ögon men precis lika mycket hat.

Jag längtar så efter studenten för då får jag äntligen slippa henne. Då får jag äntligen slippa allting som har med det här huset och göra, allting här som får mig att må riktigt psykiskt dåligt.

Tårarna plaskar ner på tangentbordet och jag ser inte riktigt vad jag skriver för mina ögon är suddiga.

Det spelar ingen roll vad folk säger, att det är jobbigare än vad man kan tro att flytta hemifrån. Jag skiter i det, jag bor i vilket råtthål som helst för att slippa min familj. Jag tar vilket skitjobb som helst för att kunna betala den orealistiskt höga hyran för råtthålet. Jag gör vad som helst för att slippa depressionen här.

Jag tror att den här vintern kommer bli den värsta i mitt liv.