Nej nu får det fan räcka. Jag orkar inte ha såna äckliga moralkakor till föräldrar som jag har. Men klaga inte, det finns alltid någon som har det värre. NEJ MEN JAG VILL KLAGA. Bortskämda unge, du har ju redan så mycket bra. MEN DET SKITER JAG I FÖR JUST NU ÄR INGENTING BRA. Var glad för att de bryr sig. DE BRYR SIG FÖR MYCKET, VARFÖR FATTAR INGEN ATT DET OCKSÅ KAN VARA JOBBIGT?

Att ständigt känna sig instängd, ständigt få skit för minsta lilla snesteg, att ständigt behöva ljuga för att inte få mer skit. Så min moral är kass? Ska man behöva bli kristen eller? Jag känner inte att jag vill älska alla lika mycket, alla förtjänar inte det. Vem fan är alla? Allah? Så fan heller. Jag vill inte vara snäll, baraföratt, jag är inte snäll. Acceptera det. Jag är äckligt dryg när det behövs och jag tar ingen skit, inte när jag är så här upppåtå, utåtslåssbitas. Jag är inte laglydig, lagen är inte till för mig. Skjut en snut och jag tänker inte acceptera samhällets villkor.
Tio budord, jag vill dö.

Jag stänger alltid in all ilska inom mig, när stora saker händer. Jag stänger av alla mina känslor, både medvetet och omedvetet.
Sedan när någon liten skitsak händer med mamma och pappa kommer allt ut på en och samma gång, jag börjar gråta, de tror att jag visar mina känslor, äntligen, inför dem och jaa nu är vi alla lyckliga, men nej jag tänker inte låta er komma nära mig.
Nu vill jag skriva, åh vad jag vill skriva, men "vi har ju BESTÄMT att datorn ska vara avstängd klockan tio på vardagar, varför gör du inte som vi har BESTÄMT och kommit ÖVERENS om? Om du vill bli behandlad som en vuxen måste du visa att du är det, TA ANSVAR."

Fuck no och jag vill bara gräva ner mig.

Kom inte och säg att det här bara är skitsaker, för mig är det inte så. Eftersom jag lever ett svensson-liv med relativt gott om pengar så har jag inga andra större problem, och detta blir stort för mig. Kanske inte för andra, men för mig är det viktigt. Jag skiter i dig och jag skiter i om du tycker att jag är patetisk, bara för att du måste skära dig i armarna för dina problem är så mycket viktigare.

Nu ligger de där i sin säng och viskar om vilken hemsk dotter jag är, men jag hör.
Det gör jag.
Även små koppar har öron,
och det är mänskligt att fela.