Koop - Come To Me
The Knife - Heartbeats

Koop spelar på Way Out West. Jag har slutligen bestämt mig för att inte gå på den, eftersom ingen i min bekantskapskrets verkar vilja gå, eller inte har råd. Arvika blev ju ganska dyrt för de flesta. Min festival gick på ca 2000. Det är ju helt sjukt egentligen.
- Biljett: 700 (+50 kr för jag köpte träd i Namibia också, som var en kampanj de hade)
- Dricka: 650
- Resa tur & retur: 190
- Pengar som spenderades där: 300

Ja, runt 2000. Det hade jag verkligen inte räknat med och nästa år ska jag ha väldigt mycket mindre packning och om jag orkar ska jag stå i den förmodligen enormt långa kön till systembolaget där uppe istället. Eller, naturligtvis, be någon annan göra det eftersom jag ju faktiskt inte har åldern inne.

Jag började tänka på vad som vore det absolut tråkigaste som skulle kunna hända mig. Det skulle inte vara att min mamma dog, det skulle hamna på andraplats.
Men alltså. Att jag skulle få reda på att alla egentligen hatade mig skulle nog hamna överst faktiskt. Att verkligen alla hatade en, det skulle få mig att begå självmord eftersom man hade den ultimata anledningen.
Ibland, när jag har tråkigt, dyker tanken upp sådär helt spontant, helt utan baktankar; tänk vad skönt det skulle vara att bara dö. Jag vet inte om det är ett tecken på att jag är ohyggligt deprimerad utan att ha märkt det. Ja, det har jag också tänkt på. Att jag kanske är deprimerad utan att jag märker det, eftersom jag varit det i hela mitt liv? Kanske?
Eller att jag har extremt ont någonstans men det har jag också haft i hela mitt liv och märker det inte. Om någon annan skulle besitta min kropp en liten stund skulle de vråla av den outhärdliga smärtan men jag känner inte av den.
Men alltså, att bara dö sådär skulle vara ganska skönt. Jag har tänkt på vilka som skulle bli ledsna, och har kommit fram till att det är inte så många ändå.
Cissi, hoppas jag. Min familj. Carro, Stina och Kikki bara för att vi har ju faktiskt känt varandra sen dagis och har väl ändå några slags band kvar till varandra. Jonte kanske.
Sedan tror jag att ändå de flesta i min klass skulle bli ledsna. Det är nog de och Cissi jag tycker bäst om. Jag har släppt taget om allt det andra, jag orkar verkligen inte bry mig om att försöka hålla kontakten med människor som jag vet egentligen inte vill ha någon kontakt med mig.

you had a collapse, but there's noting in it
and you'll ask yourself
where is my mind