Nu sitter jag här igen, med ett word-dokument vid sidan av, innehållandes texten "Ett år med alliansen". Punkt. Känner mig så värdelös, det enda jag lyckats ådstakomma hittils är en intervju, och imorgon måste det vara klart. Eller, egentligen i torsdags men jag sa till Karin att vi håller på och "flyttar" nu, så det finns liksom inte tid till att plugga, eh, går det bra eller ska jag slicka dina skor?
FITTAAAAAAAAA jag vill inteeeeeeeeeee vara såhär ångestfylld och stressad över någonting som egentligen inte är svårt öht. Jag förstår inte vad mitt problem är. Jag tror det är att lärarna inte pressar mig tillräckligt hårt för att lämna in i tid, jag behöver disciplin för att kunna göra ett bra jobb.

Idag har mamma fyllt år, och jag gav henne en kokbok med kinesiska vardagsrecept, plus lite choklad. Hon blev glad. Jag fick äta tårta. Jag blev glad.

En timme senare och jag har fortfarande inte gjort något mer, och nu missar jag Sopranos också, jävla skit. Jävla skit allting.

Nu har jag iaf fått tid till att fixa dreadsen, lördag är dagen. Ska till nån snubbe jag hittade i ett hårforum på helgon. Han är tjugofem och ganska snygg. När jag sa det till Cissi vägrade hon låta mig åka dit ensam så då kan jag inte flörta med honom utan all hans uppmärksamhet kommer gå till Cissi. Jävla snygg-Cissi.
Angående mina dreads, jag drog just ur en som satt väldigt löst och sladdrigt. Den ligger här brevid mig som nån sorts ovanligt stor daggmask och jag klappar lite på den ibland.
Berättar mer om den fascinerande historen senare, nu är det Sopranos.