Jens Lekman - The opposite of Hallelujah

Nu är jag hemma igen, med en käke ur led efter alla falska leenden och träningsvärk i armarna efter alla bebisar som vill bli burna av mig. Ibland hatar jag barn, men oftast är de helt underbara. Det får mig nästan att önska att jag hade ett litet syskon. Iaf ibland, när de är utsövda och mätta och söta och skrattar.

Jag sitter här och målar naglarna röda och utanför är det svart, svartare än mitt värdelösa IsaDora-nagellack och jag tycker inte om det. Det var svart redan klockan halv fem.

Övningskörde lite på väg hem från framor, fick dock inte köra på motorvägen, det hade varit kul. Det roligaste är ju att köra riktigt fort på bröndome-vägen, den är så härligt slingrig. Om det inte hade varit jag som körde hade jag mått illa, men när jag håller i ratten vet jag ju precis hur svängarna ska bli osv.

För övrigt har jag rökhosta och det är sjukt jobbigt.

Och till slut, grattis kära storebror som fyller 29 idag.

Imorgon börjar skolan också, och självklart har jag massvis med ofärdiga saker som jag bara inte orkar ta tag i. Min målsättning när den här terminen började var ju givetvis att jag skulle börja att verkligen ta skolan på allvar och plugga skiten ur varenda en, för jag kan om jag vill, om jag bara pluggar och kämpar så kan jag ju få mvg i de flesta ämnen. Men icke, sa motivationen, och åkte på semester?

Jag tittar på OC med kinesiska subtitles, det suger ju, eftersom alla tecknen tar upp i princip HELA BILDEN, även om man har på helskärm med crappy kvalitet.