Nu har jag jobbat i fyra dagar = jättemycket pengar!! Woho!
För att fira gick jag shoppade idag, jag älskar att bränna pengar. Det är fel att säga att man inte kan köpa lycka, idag blev jag lycklig av en stickad, senapsgul lång polotröja, strumpbyxor samt en jättestor helt otroligt mjuk halsduk. You just gotta love it! Gick in i Acne-affären på Magasinsgatan, och redan under mina första trevande steg kände jag att, usch, vad jag inte passar in här. Äcklig minimalistisk inredning, enbart kläder med dystra färger och i princip inte ett plagg under 1000 kr. Jag klämde lite på min tröja jag hade tittat på, den såg mycket finare ut inne på Weekday, men insåg att nej, usch och fy, vad gör jag? Acne liksom. Äger ett par acne-jeans faktiskt. De är väldigt bekväma och hållbara, även om de gick sönder på knäet när jag vurpade med moppen förra sommaren. Tyckte ändå om dem, men som med alla jeans var de för höga i midjan.

Jag köpte en ram till farmor också, tänkte skriva ut ett foto eller nåt och ge till henne. Jag har ett som vann en fototävling i skolan, det kanske kan vara något. Det förra jag gav henne var ju ganska uppskatat, men jag är lite emot att ge samma sak två år i rad, även om mamma sa att hon skulle bli glad. Det tror jag också, men det känns fortfarande tråkigt.
Min farmor fyller nittio år imorgon, undrar om jag ärver några pengar när hon dör. Nej usch. Vad hemskt det skulle vara. Farmor är ju egentligen den enda av mina morföräldrar som jag riktigt kan sörja om hon dör, jag har ju känt henne längst. Mormor dog när jag var elva iofs, och vi gjorde alltid massa roliga saker. Kommer ihåg en dag när vi var i Slottskogen och skulle på Barnzoo. Mormor skulle klättra över staketet precis som jag, men hon hade klackskor på sig och jag minns skräcken jag kände när hennes ben på något sätt fastnade mellan stockarna i staketet och hon föll. Jag har för mig att hon bröt benet.
Jag kommer också ihåg att varje gång jag skulle åka bil med henne, i den hemska beiga Volvon som alltid luktade unket och gammalt, så ville hon att jag skulle ha en kudde i knäet, tydligen skulle det hjälpa om vi krockade.
Jag har massor med minnen, men jag var elva när hon dog och nio när hon blev sjuk. När farmor dör kommer jag ju kunna relatera mycket mer till det.

Nu vill jag inte tänka mer på döden.

Imorgon ska vi alltså åka till farmor, och fira henne. En ganska stor del av pappas släkt kommer vara där. Det kommer vara kul den första timmen, men sedan kommer alla sätta sig och äta, och äta och äta och äta och dricka kaffe och äta, samt även dricka lite kaffe. Kanske någon kopp te emellanåt. Max & Fredrik är inte särskilt underhållande att umgås med, Max har Asperger och Fredrik är typ 13 eller nåt sånt. Jobbiga är de iaf. Har Max på msn, haha. Han heter "Beachboy - everybody go surfing surfing".
Han har aldrig skrivit till mig och jag har aldrig skrivit till honom. Haha.