Idag är dagen då allt har stått stilla.
Allt omkring mig har rört sig i överljushastighet men jag har bara låtit allt passera utan att ens ägna det en tanke. Att vi har blivit överrösa med diverse projekt och inlämningsuppgifter gjorde mig bara ännu mer avtrubbad. Jag har kommit till en punkt då jag känner att nä, jag orkar inte mer. Att jag sov ofta mer än tolv timmar per natt under hela jullovet borde ju vara ett tecken på att jag är för trött, att det är för mycket med allt.

När jag duschade efter idrotten idag kändes det som att all energi spolades av mig av det där äckliga pissljumma vattnet, och när jag kom hem efter att ha tillbringat några fruktansvärda timmar på stan med värk i rygg, axlar nacke med Cissi hade jag inte ens ork kvar att lyfta besticken till middagen. Jag bara satt och tittade ner på tallriken, tankegångarna gick väl något i stil med, är det meningen att jag ska röra på mig nu, kanske prata lite och lyfta blicken?

Hur ska jag ha tid till att plugga? Hur ska jag ha tid till att återhämta mig och ta igen allt som jag missade under hösten?
När min onda axel blir ännu värre på grund av kylan och stressen, hur är det meningen att jag ska kunna koncentera mig?
Det känns otroligt lockande att göra som Cissi och hoppa av skolan, eller "ta en paus" som det brukar heta. Samtidigt vet jag att då blir det bara ännu jobbigare till slut, och ännu mer sveda och värk.

Just nu vill jag bara gå i ide, tills mörkret och kylan är över och the happy days are back.