tja eller

Det är blandade känslor att vara hemma igen. En vecka utan mamma är ju alltid skönt, men att tillbringa denna vecka i pappas sällskap istället gör att jag blir lika irriterad ändå. Min pappa behandlar fortfarande mig som om jag vore 5 år och inte klarar av någonting själv. Visst, ibland kan det vara trevligt med någon som servar en utan att man behöver be om det, men när pappa frågar mig "behöver du kissa Mimmi?" är det liksom inte okej längre. När jag ständigt blir tillfrågad om jag vill eller behöver ditten eller datten så exploderar jag av irritation och fräser någonting ilskt till svar.

Österrike var hursomhelst rätt gött, backarna var det bästa jag upplevt i hela mitt liv. Dock har jag inte särskilt mycket att jämföra med, då jag endast åkt i Sälen, Idre och Hemsedal, vilket egentlinge inte är så lite när man tänker efter, men det är inte särskilt mycket ur backsynpunkt. Det var klarblå himmel och sol varenda dag, och jag har faktiskt fått ganska mycket färg. Bara i ansiktet iofs, så jag ser lite ut som en tioåring som lekt med brunkräm.
Jag känner att jag har blivit riktigt bra på snowboard faktiskt, jag kan åka alla backar utom de brantaste svarta, och inte bara hasa mig ner utan verkligen åka hela vägen. Jag känner även att mina benmuskler har svällt till sin dubbla storlek, samt även min mage efter all choklad man (eller jag iaf) äter i backen. Den oerhört feta österrikiska maten har väl gjort sitt också. Det enda som fanns att tillgå var i princip pommes, schnitzel, biff eller pizza. I några enstaka fall fanns det också pasta. Gott till en början, men jag är van vid relativt hälsosam mat från mamma och pappas kokkonst, och kände mig rätt förstoppad efter ett tag.

Jag försökte ragga söta snowboardkillar, eller ännu hellre skidkillar. En lång, tanig kille med mörkt lockigt hår som är riktigt grym på skidor är nog det allra sexigaste jag kan tänka mig. Eller en lång, tanig snowboardkille med slapp härlig stil skulle inte sitta fel det heller. Kravet är att han ska vara lång och ha snyggt hår, snygga skor, snygga kläder, ja snyggt allting helt enkelt. Sedan ska han ha humor, och helst då vara riktigt bra på skidor. Har jag för höga krav..?

Ja, ordet var alltså försökte. Att gå med pappa till after ski var inget alternativ, märkte jag efter första försöket. Vi gick in på ett random ställe som såg trevligt ut, beställde en öl och så satt jag där. Svepte runt lite med mina förföriska ögon och försökte fånga någon trevlig människans blick, men det gick sisådär. Alla andra kom ju dit i grupper, och var inte intresserade av att prata med mig. För att jag skulle ha mod att kunna ragga ensam var jag ju tvungen till att bli full, vilket inte skulle gått särskilt bra i pappas sällskap.

Nästa år säger jag bara, då jävlar. Cissi unt me skall välta stan, jag har redan planerat allting. Ischgl är nämligen den perfekta orten för sådant där. Skidåkinngen är fantastiskt med, skulle jag vilja påstå, alpernas största skidsystem. Cirka 100 pister fanns det, samtliga långa och härliga. Inte som Sälens backar, som hinner ta slut innan man ens fått upp farten.

Nu säger mamma för hundrade gången att jag ska läsa lite teori i de återfunna böckerna inför körlektionen imorgon, och pappa säger för tusende gången att jag ska packa upp min väska. Kanske dags att ta tag i något?
Jag blir bara så irriterad, det hjälper inte att tjata. Jag vet vad det är jag har att göra, och jag kommer bara skjuta upp det ännu mer om det är någon som ständigt skriker på mig att göra si eller så, men mina föräldrar förstår inte riktigt det.
Jag funderar på att revoltera utan att göra något av mina uppdrag, och somna utan att ha borstat tänderna, bytt lakan eller ätit middag. Jag har heller inte satt mig ner vid köksbortet och diskuterat min IG-varning i matte b så som mamma skrek på mig att jag var tvungen att göra. HIHIHIHI