Höhö

Idag har jag gjort en jävligt korkad grej, innehållandes en bil, en annan bil och en parkering. Har gått hela dagen och varit skitnervös för att någon ska ringa och säga "är det du som har gjort blablabla?". Alltså har jag inte svarat i telefonen på hela dagen, även om jag tror att det bara är mamma som ringer för att kolla hur jag mår.

Allt löser sig, hoppas jag. Det var inget råallvarligt ändå.

Mamma ska åka till Mallorca veckan efter påsk, helt ensam. Det gjorde hon förra året också, eller om det var förrförra. Ska bli himla skönt, även om vi faktiskt kommer bättre överens just nu. Det går i perioder det där. Den förra perioden peakade förra helgen, då jag tillbringande tre timmar av min lördagskväll i mårtaskogen sparkandes på saker.
Spänningarna har släppt lite, och jag tror ändå att de anstränger sig lite mer nu. Även jag faktiskt.

Det värsta är ändå när Pär ska försöka lägga sig i våra bråk, och våra sådär himla god och kristen och medla mellan oss. Blä. Jag vet vad jag tycker, jag kan prata för mig själv och behöver inte min brors psykologfrågor som "Men när tycker du att de har sagt så, varför känner du si och så, blablabla".

Nu ska jag droga mig med lite mer ipren, ta några skjut i näsan med nässprayen och sedan försöka ta mig till teatern. Jag kan fortfarande inte mina repliker och det känns jättekasst. Jag funderar faktiskt på att sluta, jag är inte alls pepp på den här pjäsen och min roll känns ganska värdelös. Den har inga utvecklingsmöjligheter alls, det är bara en vanlig, tråkig kvinna som säger tråkiga saker.

Jag vill inte gå ut i det här vädret, det känns som om min tuppkam kommer att blåsa omkull. Luggen eller vad man ska säga, är skitsvårt att få till. Nu ligger den som en rockabilly-lock i pannan och ser bara väldigt gay ut.