Idag mår jag relativt bra. Jag har precis bajsat, samt ätit en ganska stor mängd godis. Jag har även känt mig snygg i mina manchersterbyxor och en skitfin tröja från h&m's herravdelning.
Tuppkammen blir bara snyggare och snyggare och dessutom började mitt påsklov idag. Jag har tänkt att tillbringa dagarna med att äta och sova. Kanske någon öl ibland.

Idag har jag läst skitmycket tidningar. Hela Metro på tåget, ja, jag läste t.om utrikes som jag alltid brukar hoppa över. Jag klarar bara inte av det, jag blir så arg eller får dåligt samvete, och det finns ändå inget jag kan göra åt det... Gå med i en grupp på Facebook kanske. *ironisk*
Ja, och nu sitter jag här och mår dåligt över hur hemskt allting är. Stackars Tibet, stackars Irak, stackars allt. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på alla munkar och nunnor som protesterar. Det ser så mäktigt ut på något sätt, och samtidigt så, ja, fridfullt. Varje gång jag läste nånting om munkprotesterna i Burma började jag lipa som en gris, och det känns lite jobbigt. Jag kan inte hjälpa att jag är så himla lättpåverkad av allting. Ibland börjar jag gråta när vi får äcklig mat till middag t.ex.
Det är ju i och för sig mestadels bortskämdhet, men ändå. Om jag har haft en riktigt dålig dag, och så toppas den av med typ, korv och potatis eller något, då mår jag dåligt på riktigt. Sedan gnäller mamam och pappa på mig när jag inte äter, och så blir det som en nedåtgående spiral.

Nu ska jag göra mig fin inför vernisage. Min kära kompis Stina och hennes vän har en fotovernisage och det känns jätteglassigt för jag är inbjuden. Vad ska man ha på sig på en vernissage? Det känns som att bruna manchesterbyxor och slapp t-shirt kombinerat med tuppkam inte är en ultimata outfiten.
Kanske om jag tar på mig fina örhängen och en finare sjal än vad jag har nu (snusnäsduk).

tjing