Jag sitter i ett mörkt rum med fördragna gardiner och lyssnar på Håkan Hellström, och det känns bra.

Min förkylning har övergått i en förjävla jobbig rethosta, och jag får kramper av att hålla tillbaka hostattackerna på bussen. När man väl har hostat första gången är det omöjligt att sluta, och jag vill inte sitta i 20 minuter och ha en konstant rethosta i en buss full av dryga äckel.

Idag hade jag trots allt en av de värsta bussresorna i hela mitt liv. För att dämpa mina hostattacker bär jag ständigt runt på en flaska vatten, och efter en flaska på pendeln blev jag extremt kissnödig. Varenda sväng och inbromsning var en plåga, och de tjugo minuterna kändes som en timma. Dock är det sällan jag har upplevt något så befriande som att kissa sedan.

Ikväll ska jag och Frida ut, då det inte blev något hos Linda tråkigt nog. Jag älskar att vara 18!