Ärligt talat känns det lite tamt att lyssna på studioversionen av Tegan & Sara just nu, det var mycket mer liv i låtarna i lördags. No way!?
Sista låten, som de spelade efter att publiken stampat och klappat tillbaka dem - livingroom, är fortfarande grymt bra. En låt är jag faktiskt lite besviken på nu, är Take me anywhere. Det är en låt som verkligen lever ut när den spelas live.

Hursomhelst är jag kär i Tegan & Sara, de har ett sånt himla fint samspel och de har grymt skön humor. Det jag inte förstår är publiken. Hur kan man vara så lam och tråkig, så stillastående och tyst, när man står framför ett band som spelar musik man gillar. Jag sjöng med när det passade sig, men det var inte förrän i allra sista låten som det verkligen blev riktigt gött drag. Från början satt jag och Cissi uppe på, ja en läktare eller vad man ska säga. Egentligen hade vi platser i sidogången, men de stolarna hade ersatts med ett mixerbord så istället blev vi tilldelade vip-biljetter (nja), uppe på den övre läktaren. Vi hade tre extremt tråkiga människor brevid oss som satt helt tysta större delen av tiden och inte reste sig upp när alla, jag menar ALLA andra gjorde det på uppmaning av Tegan. Efter några låtar flyttade folk på sig och det blev en samling framför scenen. Cissi och jag såg vår chans och sprang ner, men det var väl egentligen inte så mycket mer drag där. Dock bättre än uppe på en läktare.

Jag glömde ju givetvis kameran hemma, så det enda jag har är en suddig mobilbild. Jag är ändå extremt nöjd med spelningen.

Nu: borsta tänderna och sova. Jag lider fortfarande av sömnbrist, mitt sömnintag under helgen blev totalt ungefär 6 timmar.