Jag mår fruktansvärt illa men väljer att stoppa in ännu en after eight i munnen. Jag är förvånad över att de fortfarande ens existerar, och har gjort ända sedan i lördags, för gud så gott och beroendeframkallande det är med after eight.
Nu börjar det bli jobbigt då jag kommit till andra änden av asken, och där har de blivit något ihoptrycka och klibbar gärna fast när man ska få ut dem ur pappret. Ibland händer det att jag råkar svälja lite av omslaget då jag är så desperat efter socker att jag slickar av chokladen som fastnat.

Jag försöker förtränga mitt sockerberoende genom att lyssna på jättehög musik och längta till sommaren. Som det ser ut nu kan Cissi inte följa med till Arvika och det känns jävligt jobbigt. Det kommer inte bli samma sak utan henne, inte det minsta. Jag är riktigt glad att Stina ska dit i alla fall.

Istället letar jag upp lite passande musik till detta konstiga humöret jag är på just nu (queens of the stoneage), försöker förtränga allt som inte riktigt går som jag vill och tänker istället på sådant som verkar vara till min fördel.

Tänker mest på lördagen. Det känns bra.