Jag satt och slösurfade och hamnade i en forumtråd där våldtäkt diskuterades. Jag skulle kunna ägna ett milslångt inlägg åt att debattera i ämnet, men det var inte riktigt syftet med just denna text. 

I detta forum fanns det vissa som tyckte att kvinnor får skylla sig själva, om de är berusade och/eller klär sig "horigt". Någon som blir förvånad över att det enbart var män som hade dessa åsikter? JAG BLIR SÅ ARG! Det är så fullkomligt jävla genomidiotiskt, och det tragiska i det hela är att när några väl luftar åsikter som dessa, så finns det folk som tänker "nämen, good point, så tycker jag också" och skaran av svulstiga mansgrisar bara växer. 

Personerna som sa detta tyckte även att kvinnorna som blir våldtagna inte heller kan ses som offer då de i princip samtyckte med våldtäkten enbart för deras klädval.

Det var någon som gjorde jämförelsen att om du promenerar i ett område som är välkänt för sin kriminalitet, och din klädstil signalerar "rik", och du blir rånad. I det här fallet säger man inte "skyll dig själv" utan ett rån är tydligen något helt annat. Här blir ju inte rånet berättigat enbart för att personen råkade se rik ut, men om en kvinna då skulle klä sig i kläder som gör mannen upphetsad och känner sig tvingad att med våld penetrera denna kvinna, så skulle det då vara accepterat. 

Jag drar paralleller till abortdebatten. De flesta på emot-sidan i den frågan är män. 

NEJ JAG ORKAR INTE. ÅH! Blir så trött på allt att jag inte ens orkar argumentera längre. Jävla skitvärld.

Nu blev ju det här ett milslångt inlägg i alla fall, egentligen ville jag bara säga att jag tyckte det var ganska märkligt att männen uttalar sig som de gör i våldtäktsfrågan. 

Jag ger upp och tänker istället lägga mig i min säng med randiga lakan och drömma om en mansperson som faktiskt är en mycket, mycket vettig sådan. 

Hoppas jag.

Idag har jag åstadkommit en bra sak. Jag gjorde klart hemprovet vi har i matte tills imorgon. 

Annars. Nej.

Det enda jag har gjort idag är att bränna mig skitmycket och har ont i huden, vilket är jävligt illa för jag vill vara fin imorgon när jag träffar min man. 

Sen är det massa saker jag verkligen, verkligen borde ha gjort. Jag kan inte riktigt andas ordentligt för att jag är är så arg på mig själv för att dessa saker inte blev gjorda. Det ligger ett massivt block av ångest ovanför mig och får mig att känna mig grymt otillräcklig, vilket jag ju faktiskt är just i detta fallet. 

Just nu är jag bara en belastning för min teatergrupp, eftersom jag har tagit på mig att göra massa saker som jag sedan inte slutför. Min livsfilosofi om att "allt löser sig" funkar inte riktigt just nu. Jag mår dåligt faktiskt. 

Sedan har jag skolgrejer att göra. Jag känner hur ångesten trycker ner mig ännu mer i mina redan nedgångna skor och det får mig bara att vilja krypa ännu längre in under täckets mörker och gömma mig tills allt är över. 

Jag orkar inte med mig själv när jag bara stoppar huvudet i sanden. Jag har åtskilliga gånger sprungit skrikandes från köksbordets matteplugg med pappa, och bara velat skita i allting, helt enkelt för att det är jobbigt. 

Jag orkar inte med mig själv för att jag är så värdelös på att verkligen göra saker, ta tag i det som verkligen behövs tagas tag i. Jag mår dåligt när jag inser hur mycket jag sabbar för alla andra genom att vara såhär, och jag är trött på att hitta på fjantiga lögner om varför jag inte har gjort vissa saker. 

Angående teatern, så skulle jag framställa en poster till vår föreställning. Lätt uppgift kan tyckas, och om jag bara hade satt mig ner och börjat hade allting gått jättebra, men det är själva tanken på att faktiskt göra något som får mig att skrumpna ihop inombords. Jag vill skrika och gråta, åka till andra sidan jorden och aldrig mer komma tillbaka.

Plan: ta ut alla pengar från sparkontot, packa en väska, åka till Landvetter och ta första bästa flyg långt härifrån. Imorgon. 

Varför inte, tänker jag just nu.

Jag ligger i min säng. Jag har precis borstat tänderna, tandtrådat och sköljt med listerine. Jag har tvättat ansiktet med speciell ansiktstvål, tagit hand om huden med ett speciellt ansiktsvatten och smörjt in ansiktet med helt vanlig body lotion, ve och fasa. 

Min kvällsprocedur tar mig +- tjugo minuter. Jag förstår inte vad det är som tar så fruktansvärt lång tid, jag ska ju bara tvätta av sminket och borsta tänderna! En annan sak jag inte förstår är varför det finns vissa människor som lägger ner över tusen kronor på såna här produkter. Jag har köpt alla mina grejer på apoteket och jag är skitnöjd. Jag skulle väl uppskatta värdet på alla mina "hygienartiklar"(deo, tvål, rengöring, acnemedel) uppgår till ungefär tre hundra kronor. 

För övrigt: "nakenfis". Älskar det ordet.

(anledningen till att jag har skrivit två inlägg denna dag är att jag försöker plugga, och som alltid när jag försöker plugga gör jag allting annat förutom just det.)

(obs: generaliseringar kan förekomma i detta inlägg)


Det finns olika sorts människor i Onsala. Ja, tänk, det gör faktiskt det! Grupp ett består utav alla de som har blont, välvårdat hår ner till skuldorna, dyra jeans och dyra toppar, kanske någon piké eller fred perry-skjorta emellanåt. På vintrarna har de canada goose-jackor (eller gåsjacka som de själva säger, för att visa att en jacka för 5000 är något de är vana vid), på höst och vår har de fina kappor i något tunt, dyrt material. Alla som räknas till denna grupp har flera hundra vänner på Facebook, och de känner faktiskt alla. I denna gruppen ingår även de killar som har backslick och beiga chinos med uppvik nertill, kombinerat med diskret randiga skjortor. Dessa killar har ofta handväska. Eller mer en slags mindre variant av en helt vanlig bag, bara det att den är gjort i skinn och har fina handtag. Denna väska skall bäras lite nochlalant med den väskbärande armen hängandes ner efter sidan. Dessa människor sitter aldrig ensamma på bussen och pratar bara om trevliga, ytliga saker. Denna grupp människor är det absoluta toppskiktet i Onsala och alla i grupp två vill i hemlighet vara som dem, även fast de kanske inte inser det själva.

Grupp två består av de som sitter tysta på bussen och kanske lyssnar på musik eller tittar ut genom fönstret. Dessa människor är ganska nöjda med sin tillvaro i Onsala, och reflekterar inte så mycket över hur det faktiskt är här. De har en liten krets av vänner som inte är särskilt speciella utan mer kanske ett sätt att fördriva tiden. Detta är en sån människa som blir biblotikarie eller något annat lika innehållslöst jobb, men nöjer sig med det och dör utan att ha varit utanför Sveriges gränser, mer än kanske en dagstur till Danmark och i extrema fall, charterresa till Grekland.

Den tredje gruppen består av nördarna. Enough said.

Den fjärde gruppen däremot, det är de som har insett hur mycket de verkligen föraktar den sociala strukturen i Onsala. Dessa människor tillbringar hela sin tonår med att försöka ta sig därifrån och tänker aldrig komma tillbaka när de väl har flyttat därifrån, endast för att kanske hälsa på sina föräldrar. Alla i denna grupp får föraktfulla blickar på bussen, som för att säga att "känn dig verkligen inte välkommen, du har konstigt hår eller konstiga kläder och därmed kan vi inte acceptera dig". Barbieligan (grupp ett), sitter ofta och fnissar eller lägger kommentarer som de är väl medvetna om att den i grupp fyra den var menad för har hört, även fast de ser oskyldiga ut och veeerkligen inte ville att det skulle höras.



Ett år kvar.

Jag lyssnar på Ramones och fönsterrutorna skallrar. Ville bara säga det.

Jag hade faktiskt glömt av att jag hade en blogg. 

Jag låter den vara ett tag tills jag inte är så stressad och tills jag känner att humöret tillåter.

Hej på ett tag

(eller tills jag är full)

bunnyboy K20 från Åkarp i Skåne län, Igår kl 13:17	(Obesvarat)
oj va tuff hon va på press bilden hon sparar väkligen int epå krafterna här inte alt eller inget lixom hon skuller jag itne vilja bråka med eller möta sent ute en natt hon msåt ha ätit karlafred spenat i fler år  så vad har mis skälvsäker gjort i dag  Mmm... Älskar att få gästboksinlägg på helgon.

Det är lördag idag. Lördag.

Vilket känns jättekonstigt. Jag får hela tiden känslan av att det är söndag, det var söndagsstämning på bussen hem och det är söndagsväder. Jag är på söndagshumör, sådär när man blir lite stressad över allt man viktigt man inte hunnit med att göra och får lite ångest över alla pengar som har gått åt. Man känner sig lite smått deprimerad på tanken att behöva gå tillbaks till rutiner och väckarklockor igen.

Just nu vill jag bosätta mig i min säng, i några veckor ungefär. 

Ikväll lyssnar jag på Rolling Stones och har på mig en klänning med volanger. Mitt hår har transformerats till någon slags töntig indiewannabe-frisyr och jag vet inte riktigt om jag trivs i det. Ibland när jag fångar min spegelbild i ett skyltfönster kan jag undra vem fan det där är egentlingen. 

Imorgon ska jag på Sticky fast det är 20. Fridas fantastiska fader har betalat min biljett till den inte fullt så fantastiska Markus Krunegård och i och med det kommer jag kunna stanna inne på sticky efter spelningen också. Jag vill inte ha högklackat på mig imorgon, med Frida säger "vill man ligga med någon i bandet får man lida pin". Alltså måste jag kräla fram alternativt förstöra mina strumpbyxor för att sedan ta på sig helvetesskorna i någon minut då jag förhoppningsvis får snacka med en bicepstrummis med nitskärp eller en gitarrpojke med brunt lockigt hår. 

Jag är nog nöjd bara jag får prata med någon från det motsatta könet överhuvudtaget.

Jag önskar så intensivt att jag hade en egen lägenhet. Min lägenhet skulle ha balkong med utsikt ner mot en trädkantad gata, och på balkongen skulle det finnas två stycken korgstolar och ett vackert litet stenbord prytt utav två glas gott vin. På min balkong skulle jag ha fina växter och sommarkvällar på min balkong skulle alltid innebära samlingar utav trevliga, fina vänner. 

I min lägenhet skulle jag ha svart- och vitrutigt köksgolv, och en diskmaskin. Jag skulle ha stora, mjuka soffor och fåtöljer, och en jättestor säng med plats för vännerna som samlas på min balkong. Jag skulle ha vackra tyg på väggarna, och massvis med affischer på fina filmer och band. Jag skulle ha en walk-in closet med massvis av prickiga klänningar och dyra miu miu-väskor som jag naturligtvis hittat i någon trevlig second hand-affär. 

Jag skulle ha ett par riktigt bra högtalare och en sån där grej som överför musiken trådlöst från datorn till dessa högtalare, så jag alltid skulle kunna ha lyssna på The Strokes, Erykah Badu eller Beatles och dansa för mig själv. Jag skulle förmodligen ha Flaming Lips - yeah yeah yeah song på repeat i några veckor tills jag lyssnat sönder den totalt. 

Ett år kvar...

Slut. Totalt slut i min hjärna.

Jag orkar inte mer nu.

90 minuter kvar till deadline och nu börjar jag skriva på ett reportage som bör vara runt 5000 tecken. STABILT!

Idag är jag inte bara trött, utan jag mår även fruktansvärt illa och är dödshungrig. Det jag längtar efter mest av allt just nu är en ciabatta med stekt kyckling och tomat. Jag skulle nästan vilja påstå att det är godare än pizza.

Tröttheten kommer sig av att jag just tillbringat väldigt många timmar på släktkalas. Åtta stycken plågsamma timmar närmare bestämt. Det finns aldrig någon i min ålder på våra släktkalas, förutom när Max är med, men han har aspbergers och pratar inte om så mycket annat än fotboll. Nej, dessa sammankomster brukar bestå utav två åldersgrupper, 30-åringar med nyfödda ungar och svenssonliv, eller gamla gubbar och tanter som ska prata med mig om hur det går i skolan och förundra sig över hur annorlunda allting var från när de var unga.

Ikväll var dock Tore med, min mammas kusins ex-man. Tore har jag inte träffat på typ tio år, så det var kul att träffa honom igen. Han blev full och skulle prata om hur han mindes mig från när jag var liten och sprang runt och lekte för mig själv på Siarö. 

Nej, nu ska jag lägga mig och sova, och förhoppningsvis inte vakna alltför tidigt imorgon. Förhoppnigsvis är det lika underbart väder imorgon som det var idag, eller ja, nu är det ju visserligen söndag, men hursomhelst. Jag skulle vilja få lite färg på mina kritvita ben, för då skulle jag våga gå i shorts. Jeans i sådan här värme tenderar att bli en aningens svettigt, och jag äger ungefär två stycken klänningar.

Nu: sova.

Jag är så trött. Mitt huvud gör ont, mina ben värker och min mage bråkar med mig. Allt bråkar med mig. 

Dagar som dessa när man har suttit en timme av ett prov man borde suttit fyra på, då vill man lägga sig hos någon trevlig famn någonstans och bli pillad i håret, kliad i nacken och kanske lite pussad på. Man vill slippa tankar på skola och annat som inte vill lämna en ifred.

Egentligen vill jag bara tänka på vad mitt nästa sms till 118 100 skall bli. Jag älskar deras nya kampanj, man kan fråga dem vad man vill. Min förra fråga blev mindre lyckad, så jag ska tänka ut något riktigt fyndigt. Typ, när ska jag träffa Navid?

Eh.

Imorgon ska jag ha ett fyra timmar långt nationellt prov i matte b. Känns jävligt gött alltså. 

Jag sitter ute på altanen. Körsbärsträdens vita blomblad snöar ner på mig och solen steker mitt bleka fläsk. Jag läser en bok om vinter och kan inte riktigt sätta mig in i hur det känns att frysa. Konstigt, att så länge vintern pågår här är det helt omöjligt att föreställa sig hur världen skulle se ut om den var grön och soluppvärmd. Nu när det faktiskt är i princip sommar går jag mest bara runt och ler, jag vill inte ens försöka tänka mig hur det är i Sverige på "vintern". 

Min hud börjar anta en lätt rödaktig ton, efter en halvtimme i solen, så jag slår mig ner i soffan och vilar ögonen på ännu ett O.C-avsnitt istället. Jag har funderat på en sak, varför badar de aldrig där? De bor ju trots allt i Kalifornien, och i Kalifornien är att alltid sommar. Alla hus i Newport har en jättestor pool och alla hus ligger högst en kilometer från stranden. 

Inspekterar mitt ansikte i spegeln, och ja, ungefär 1000 nya fräknar har tillkommit under min halvtimme ute i naturen. Jag ska aldrig mer vistas utomhus!

Just nu sitter jag ute på altanen, lyssnar på Jeff Buckley och äter fullkornsflingor med fil och äpple som jag har hackat alldeles själv och lagt i. Jag känner mig jättepepp på att bli en nyttig människa nu. Beach 2030 here I come....

Solen är varm och jag har kjol på mig. Kjol och bikiniöverdel. 

Idag ska jag inte sitta inne och titta på O.C hela dagen som jag gjort sedan i söndags, nej, nu ska jag ta vara på min förkylning som vägrar gå över och skaffa lite färg och kanske baka något också. Det ger någon slags tillfredställelse att baka tycker jag, det är trevligt att ha åstadkommit något ätbart. 

Jag är medveten om att jag är ca 3 år efter alla andra med hela grejen med O.C, men eftersom jag fortfarande har hippieföräldrar som inte vill skaffa massa onödiga prylar, så har vi bara skogstv, dvs ettan, tvåan och fyran. tv6 har vi också, woho! 

Jag fick iaf låna 2 boxar av Frida så nu har jag bosatt mig framför tv:n. 

Det är ungefär en månad kvar till mitt sista sommarlov, och det är lite ångest över det. Eftersom jag är en sådan där människa utan någon som helst kapacitet att organisera och ta ansvar, så har jag tusen saker som ligger efter mig och måste göras innan terminen är slut. *I hate myself and I want to die* 

Helgens matintag: Pommes, glass, bullar, ostbågar. Skojar inte. Har inte ätit något mer. Jo lite pistagenötter också.

Helgens vätskeintag: Öl och tequila rose. Stora mängder te har också immundigats för att försöka dämpa min satans förkylning men jag ligger fortfarande här med rinnande näsa och ögon. Gasig mage har jag också, men det tror jag beror på den totala bristen av näringsämnen denna helgen. Eller, öl är ju nyttigt? Väl?

Imorgon är det skola men jag planerar att stanna hemma, och detta är också anledningen till att jag fortfarande är uppe. Om jag sover mindre, mår jag också sämre imorgon och verkar trovärdigare när jag ska övertyga mamma om det fruktansvärda tillstånd min kropp befinner sig i. Dock har jag faktiskt planer imorgon. Jag tänkte städa upp på mitt skrivbord, städa ur alla lådor så att jag äntligen kan göra mig av med det och få lite mer plats för sköna saker, typ min stol OLA!

Jag älskar att jag kan ligga i sängen och blogga. Det är fantastiskt, och även om vår stationära dator har kommit tillbaks från lagningen och har varit hemma i, ja ganska länge, så har jag inte använt den ännu. Tycker om att ha en laptop.

Imorgon ska jag byta min piercing till en ring istället, för det har rivits upp en köttklump på insidan av läppen som känns ganska obehaglig och jag antar att det är plattan bak på staven som orsakar detta. Det känns som att en ring skulle vara mycket bättre för hela läkningen, lättare att rengöra också. 

Nä, "gör du sådär på Deep?" får avsluta kvällen och nu ska jag faktiskt sluta vara rebellisk och stänga av datorn och sova. 

Navid och jag - del 1

Vi skulle träffas på en av hans spelningar, jag skulle stå längst fram och han skulle titta på bara mig. Efteråt möts vi i baren när jag står och väntar på min kåmpizz, och så bjuder Navid på öl. Han blir imponerad av mina ölhävarkonster, och sedan börjar vi snacka.

(Frida: efter att vi har pratat ett tag börjar Navid ta av sig kläderna....)

Vi börjar prata om film och musik, och Navid märker vilken fantastiskt kulturell människa jag är och berömmer min goda smak. Vi känner gemenskap då vi har likadana piercings. Jag och Navid bestämmer oss för att gå därifrån och ta en kaffe på något trevligt nattöppet fik (i den här berättelsen dricker jag kaffe).

 TO BE CONTINIUED...

Jag är jättebajsnödig men att resa sig upp och gå de fem metrarna till toaletten känns som att bestiga mount everest. Huvudvärken slår till så fort jag gör en hastig rörelse.

Pappa tjatar på mig om att jag måste städa rummet också, och tanken på det gör mig ganska matt. Att städa rummet just nu vore som att bestiga alla jordens jävla berg på mindre än en timme. 

Inte okej. 

Jag mår dåligt och jag hatar valborg. Varför går man ut när det bara är en jävla massa folk överallt och alla är jättefulla?

Hade ändå en himla trevlig kväll igår. Först var jag hemma hos Stina och drack lite vin och åt mat, sedan åkte vi in mot Pustervik bara för att upptäcka att spelningen med Kalle Baah som vi skulle gå på var en timme senare än vi hade trott. Då tog vi några öl på Röda Rummet istället och träffade på Jonell junior och hennes grabb, samt ett par vakter som ville prata med oss om kärlek och livet. 

Sedan själva spelningen och det var bra även om jag inte har lyssnat på dem särskilt mycket. Sedan Rockbaren och där tog jag en öl för mycket för nu är jag bakfull åt helvete. Fan vad jag hatar att ha mamma och pappa i huset för det känns som att jag nästan måste spy. 

Fan. Vad jobbigt. Sedan är jag sur på seven eleven också, för de har inte ostbågar. Jag tänkte att jag skulle köpa bakismat igår natt när vi gick hem, men det fanns bara chips. Nu sitter jag här med Estrellas lättsaltade potatischips, men det är inte riktigt samma sak.

Nu behöver jag lägga mig ner och blunda.