Idag har jag åstadkommit en bra sak. Jag gjorde klart hemprovet vi har i matte tills imorgon. 

Annars. Nej.

Det enda jag har gjort idag är att bränna mig skitmycket och har ont i huden, vilket är jävligt illa för jag vill vara fin imorgon när jag träffar min man. 

Sen är det massa saker jag verkligen, verkligen borde ha gjort. Jag kan inte riktigt andas ordentligt för att jag är är så arg på mig själv för att dessa saker inte blev gjorda. Det ligger ett massivt block av ångest ovanför mig och får mig att känna mig grymt otillräcklig, vilket jag ju faktiskt är just i detta fallet. 

Just nu är jag bara en belastning för min teatergrupp, eftersom jag har tagit på mig att göra massa saker som jag sedan inte slutför. Min livsfilosofi om att "allt löser sig" funkar inte riktigt just nu. Jag mår dåligt faktiskt. 

Sedan har jag skolgrejer att göra. Jag känner hur ångesten trycker ner mig ännu mer i mina redan nedgångna skor och det får mig bara att vilja krypa ännu längre in under täckets mörker och gömma mig tills allt är över. 

Jag orkar inte med mig själv när jag bara stoppar huvudet i sanden. Jag har åtskilliga gånger sprungit skrikandes från köksbordets matteplugg med pappa, och bara velat skita i allting, helt enkelt för att det är jobbigt. 

Jag orkar inte med mig själv för att jag är så värdelös på att verkligen göra saker, ta tag i det som verkligen behövs tagas tag i. Jag mår dåligt när jag inser hur mycket jag sabbar för alla andra genom att vara såhär, och jag är trött på att hitta på fjantiga lögner om varför jag inte har gjort vissa saker. 

Angående teatern, så skulle jag framställa en poster till vår föreställning. Lätt uppgift kan tyckas, och om jag bara hade satt mig ner och börjat hade allting gått jättebra, men det är själva tanken på att faktiskt göra något som får mig att skrumpna ihop inombords. Jag vill skrika och gråta, åka till andra sidan jorden och aldrig mer komma tillbaka.

Plan: ta ut alla pengar från sparkontot, packa en väska, åka till Landvetter och ta första bästa flyg långt härifrån. Imorgon. 

Varför inte, tänker jag just nu.