Jag sitter ute på altanen. Körsbärsträdens vita blomblad snöar ner på mig och solen steker mitt bleka fläsk. Jag läser en bok om vinter och kan inte riktigt sätta mig in i hur det känns att frysa. Konstigt, att så länge vintern pågår här är det helt omöjligt att föreställa sig hur världen skulle se ut om den var grön och soluppvärmd. Nu när det faktiskt är i princip sommar går jag mest bara runt och ler, jag vill inte ens försöka tänka mig hur det är i Sverige på "vintern". 

Min hud börjar anta en lätt rödaktig ton, efter en halvtimme i solen, så jag slår mig ner i soffan och vilar ögonen på ännu ett O.C-avsnitt istället. Jag har funderat på en sak, varför badar de aldrig där? De bor ju trots allt i Kalifornien, och i Kalifornien är att alltid sommar. Alla hus i Newport har en jättestor pool och alla hus ligger högst en kilometer från stranden. 

Inspekterar mitt ansikte i spegeln, och ja, ungefär 1000 nya fräknar har tillkommit under min halvtimme ute i naturen. Jag ska aldrig mer vistas utomhus!