För ungefär en månad sen mådde jag jättebra. Det mesta gick som det skulle och ingenting gick egentligen fel, jag hade bra saker att se fram emot som ännu inte hade blivit några orosmoment. 

Nu: jag har inga pengar, och tågbiljetter till två festivaler att beställa och handla alkohol till arvika. Detta ska denna månadens studiebidrag räcka till då jag inte hinner göra det på nästa, eftersom jag får det dagen innan avfärd. Just nu har jag ungefär 200kr kvar, känns jävligt stabilt. Orkar inte vara fattig! 

Ett annat orosmoment är att jag har teaterpremiär på lördag och jag har en hel scen där jag inte kan några av mina repliker i princip, samt att jag inte riktigt känner mig helt bekväm i rollen ännu trots att jag får ha underbara femtiotalskläder på mig. Att jag ska kyssa en man på scenen när mina föräldrar tittar på känns inte heller helt bekvämt.

Nä, istället tänker jag lyssna lite på First Floor Power och läsa i den nya boken i serien Damernas Detektivbyrå. De är så fina, det är liksom en speciell stämning i dessa böcker som får en att längta något enormt till Afrika. Ja, de utspelar sig i Botswana och det hela verkar himla trevligt då Botswana är ett relativt rikt land med inte fullt så korrupt regering som de flesta andra av Afrikas länder. I Botswana verkar det inte finnas så många benrangel med uppsvullna magar som det finns överallt annars och nej nu blev jag på dåligt humör igen.

Ja världen är hemsk. Det är lite som att tänka på universums storlek, det går inte riktigt att föreställa sig, varken hur stor rymden är eller hur hemsk världen är. 

Imorgon är det nationaldagen och medans resten av Sverige dricker öl ska jag sitta hemma och öva repliker med mig själv. Kanske på sin höjd att jag äter en jordgubbe eller två. *ser fram emot*