The Beatles - With A Little Help From My Friend

Hjälp vad mätt jag är och gud så gott det är med en cigg efter en riktigt fet måltid. Det är så skönt att inte behöva anpassa sig efter mamma och pappa hela tiden. Fram tills på söndag kommer det bara vara jag och min bror här hemma, gött ere.

Till och från tänker jag på Tim en del. Jag vet inte om jag saknar det eller inte. Jag vet inte om jag skulle vilja träffa honom igen om han var i Sverige.
Det jag vet är att det var en bra tid vi hade tillsammans trots allt.
Sättet han pratade om alla sorters godis som inte fanns här i Sverige, med en ganska så bisarr entusiasm. Att han alltid klagade på min skor, och erbjöd sig t.om att köpa ett par riktiga boots. När vi bakade chokladbollar och det 'turned out to be', vad säger man på svenska, det godaste jag någonsin ätit. Att hans armar var ungefär lika tjocka som mina lår. Att han orkade bära mig i princip hur länge som helst.

Jag vill inte tänka mer på det. Jag är ständigt på jakt efter det perfekta förhållandet, och visst, mitt och Tims var bra, men bara ett led i jakten. Tror jag.

Jens var definitivt något jag kunde ha klarat mig utan.

På fredag ska jag träffa Rico. Imorgon blir det nu. Denna onsdag har varit så sjukt seg, jag sov till tolv, sen blev jag och Pär tvingade av pappa via telefon att åka och ösa båten vilket tog ca en timme. Sedan när jag kom hem låg jag och läste lite. Eftersom jag måste vädra ut rummet från mina strapatser i fönstret med cigg och Rico i telefonen igår kväll var det fasligt kallt och jag tog på mig massa kläder, och somnade igen. Vaknade vid fyra och kom på att jag måste klippa gräset också, men pallade inte eftersom jag kände att en förkylning nästan var på väg.
Sedan har jag inte gjrot ett skit resten av dagen och bara varit dödligt uttråkad. Jag har en Elle och en Cosmo som jag inte har läst än men konstigt nog känns det inte lockande, jag brukar alltid sluka mina tidningar på en timme.
Egentligen har det där med att vara ensam på kvällen förlorat sin magi. Pär sover ute i friggeboden nu, så det känns ensamt här inne i huset. Jag är fortfarande mörkrädd, jag är fortfarande rädd för att när jag ska sträcka ut handen och stänga fönstret, så ska en monsterhand ta tag i mig och dra ut mig i mörkret och sedan mörda mig brutalt och väldigt plågsamt. Ja vill ba dö.

Nu ska jag gå och försöka sova, och försöka stänga ännu ett fönster utan att dö.