Bloc Party - Song For Clay

Jag saknar Arvika. Jag saknar friheten och det där att inte behöva bry sig, verkligen ta dagen som den kommer. Det där att kunna dra upp en cigg varsomhelst, när man vill och sedan bara kasta iväg fimpen i vetenskap om att ingen förälder kommer hitta den.
Att bara kasta ölburkar och annat diverse skräp varsomhelst och ingen tjatar på en om att plocka upp och sluta vara så oansvarig.
Att vara full 24/7.
Alltså en till festival nu skulle inte sitta fel. Iofs är det emmaboda nu i veckan men det hinner jag ju inte tyvärr.
I'm from Barcelona kommer dit, hallå! För det mesta är det bara massa okända myspace-band men ändå. Det är festival. Jag undrar hur stor den är? Sjukt jobbig hemsida annars, man måste sitta och verkligen leta igenom hela hemsidan för att kolla så man inte missar något. Det får vi lära oss på multimedian, att göra allting lätttillgängligt och tydligt. Man ska kunna få en överblick bara på någon eller några sekunder. Det har jag märkt av att gå på media, jag har blivit sjukt mycket mer granskande av alla former av media. Tidningar, tv, internet, i princip allt. Det är jag väldigt glad över men samtidigt tänker jag på alla som inte går media, hur lättlurade de är och att de flesta faktiskt går på skiten. Så som jag var innan jag började på NTI.
Jag saknar skolan, och klassen.

Förresten, jag har officiellt invigt mitt träningsschema idag. Eftersom jag fortfarande kände mig lite sjuk även efter min superkur med diverse naturmedeciner, tog jag en lång promenad iställlet för alla de där olika sakerna man skulle göra. Ner till Vikens gård och runt upp förbi orreviken och sedan tillbaks. Jag tror det är ungefär 6 km, och jag gick jättefort hela vägen. Ganska nöjd med mig själv faktiskt. På onsdag är det stryka som gäller, då jävlar ska jag göra allt.
Sedan kan jag inte sluta äta av bullarna heller, det går bara inte. Alltså fyra eller fem st idag, jag vet inte hur många det blev igår. Jag är jättetjock! På allvar! Hoppas lite sätter sig i boobsen bara, och inte allt på magen.
Men jag har funderat, jag kommer inte bli sådär lycklig av att vara vältränad. Det jag vill uppnå är att sluta må dåligt över mig själv. Bara jag kommer igång med träningen kommer jag ju vara iaf någorlunda stolt över vad jag har lyckats åstadkomma, och får förhoppningsvis lite bättre självkänsla.

SEDAN så har jag blivit rånad på över tusen spänn. Jag tappade ju min plånbok för över en månad sen, men jag spärrade kortet och så direkt när jag kom hem vilket inte var mer ca 1½ timme efter att jag tappade det. MEN då har någon lyckast handla massa skit på mitt kort, utan vare sig pin kod eller leg. Eller så har banken fuckat upp sig och inte spärrat kortet förrän dagen efter eller något. Så jävla sur blir jag. Jag är seriöst otursförföljd, på riktigt. Just nu tror jag verkligen det på riktigt, allt dåligt händer mig.
- jag tappar mobil & plånbok
- jag tappar plånbok igen
- jag tappar min äldsta mobil på arvika (okej inte så jättefarligt men ändå)
- mina gummistövlar blir pissade i och hällda öl i, och dagen efter börjar det regna och blir lerigt som fan
- jag blir fakking rånad

Det är säkert massvis mer med dåliga saker som har hänt mig, bara det att jag inte kommer ihåg allt. FAN vad trött jag blir på allt just nu känner jag.