Jag hade en otroligt konstig dröm inatt.

När jag vaknade kl7 av att mamma och pappa gjorde frukost, minns jag att jag hade hela drömmen i klart minne. När jag sedan vaknade igen vid tolvtiden, fanns det bara några fragment kvar. Det jag kommer ihåg är att jag gick hela vägen från Sverige till Kilimanjaro (det ligger väl i Afrika har jag för mig?), och till sällskap hade jag någon slags Yoda-liknande figur. Någon blandning av en buddihst-munk, jedi och bara väldigt vis gammal person. Hela vandringen gick helt smärtfritt, klättringen uppför berget likaså. Det var lika lätt som att gå upp till bussen, om inte ännu lättare. Uppe på toppen satt jag och denna mystiska människa och bara njöt, kände friheten och makten.
Vi klättrade ner igen, hamnade i någon österikisk alpby, där jag hade några kompisar som väntade. Dessa skulle, var för sig, också klättra uppför Kilimanjaro och jag följde med dem som någon slags ande.

Vad betyder detta? Att jag kan övervinna alla hinder och samtidigt hjälpa andra med sina problem? Eller!? Det känns som en alldeles för simpel förklaring. Kanske är det en dröm för att visa mig hur skönt jag tycker det är med jullov. Höstterminen har varit som att bestiga Kilimanjaro och nu har jag lyckats, och även hjälpt andra på vägen?
Dock har ju inte den här terminen varit lika smärtfri som min dröm-bergsbestigning, utan jag ligger ju efter i princip alla ämnen. Kanske vill den här drömmen visa för mig att jag faktiskt kan ta igen allting, så som jag har försökt motivera mig själv till att göra nu under lovet.

Eller, så är det bara en helt vanlig dröm utan någon som helst betydelse.