Hejsan alla rövar i rummet!

Jag är utmattad.

Allting med skolan känns fel. Precis allt. Jag vill bara stanna hemma och gömma mig under täcket i några veckor, eller fram tills maj när solen börjar komma fram.

Jag är nära ett sammanbrott varje dag.
Det känns som om någonting har förändrats. Som om allting har vänt sig emot mig, och att bara säga "det löser sig" hjälper inte längre.
Jag tänker att åh, vad skönt när den här första perioden är över, och jag kan få lite tid till mig själv. Men så kommer det inte bli, eftersom Scott har alldeles för höga krav på en medelmåtta som jag, och Karin öser jobbiga och trista projekt över oss som jag inte har någon tid och energi kvar till.

Det enda jag vill är att vara bra på de ämnena jag kan. Visa Madeleine, Åsa och Anna-Karin att jag kan.


Lördagen var jätterolig och ett skönt avbrott i allting. Dock känner fortfarnde den där känslan av utanförskap.
It's hard to explan med The Strokes spelar i mitt huvud och det stämmer ganska bra just nu.