The Postal Service - Recycled Air

Att vakna imorse var inget jag gjorde med nöje precis. Eftersom jag hade glömt att bädda min säng efter gårdagens städdag fick jag sova i gästsängen, och den är liten och alldeles för mjuk. Jag kände en fruktansvärd hunger, men pallade inte riktigt att resa på mig. Efter en halvtimme av hungerkramper gick jag ner och slukade allt i min närhet; special k, risifrutti, macka, clementin, typ hundra glas mjölk.
Hungern var dämpad men jag mådde ändå inte särskilt bra, så jag gick upp och sov några timmar till. Eftersom jag inte kom hem förrän typ halv fem, klagade inte mamam och pappa heller. De fattade för en gångs skull att jag behöver min niotimmars-sömn för att fungera.
Det är så extremt jobbigt att det ska ta sån himla lång tid att åka hem. Jag åkte från Nilla halv fem i två, missade pendeln med en minut och fick sitta och vänta på nils ericsson i en timme. Bredvid mig satt en mörkhårig, lockig kille med uppnäsa som såg söt ut. Dock hade han fula skor och goose-jacka på sig, jag kunde inte underlåta mig att prata med en sådan människa.
Eller nä, det var nog mer att jag itne vågade. Dessutom satt han och pratade med sina fula kompisar.

Jag har en påse ostbågar nu iaf, som jag ska avnjuta till tv:n senare ikväll, om det blir någon tid över till det vill säga. Fan, vad jag hatar sånt här. Allt är så osäkert.
Det är fyra dagar kvar till Hemsedal och jag har inget att dricka, vilket inte känns så bra. Jag vägrar köpa hb av josef, hatar hb och jag vill inte riskera något.
Ge mäj ôl ffs. Dumma William som inte fixade åt mig, och usch vad jag hatar att vara minderårig. Haha, kom på nu att jag drömde om William inatt. Han var typ militär, och lite större och biffigare än vad han är nu. Jag bar på en jättetung väska, och så såg han mig och sa typ, "naaaaw inte ska lilla du bära en sån stor och tung väska", och så kramades vi jättelänge och så bar han väskan åt mig. Det var mysigt.