När jag gör mig redo för party och är ensam hemma finns det en låt jag alltid spelar på högsta volym, och så fort jag hör de första ljuva tonerna kommer jag genast i stämning för att fezta.

http://www.youtube.com/watch?v=4upn3M4jtQY&feature=related


ps. vet inte hur man gör för att lägga in videon här. ds

De senaste dagarna har jag funderat på vad jag faktiskt åstadkommit under de två månader jag varit ledig.

Ingenting, blev svaret.

Det gör ju faktiskt inte så mycket alls, för jag hade inga planer innan sommarlovet började heller så jag hade liksom inget att leva upp till. Jag har verkligen levt för dagen och reparerat mig själv så att säga, genom att undvika stress så långt det går. Jag har försökt att planera så lite som möjligt och det känns bra. Skolan börjar igen om mindre än en månad och det känns mindre bra, även om jag tänkte få ut mesta möjliga av de (förhoppningsvis) solfyllda dagar som är kvar.
Emmabodafestival, Way Out West och en tur till Skåne är planerat och sedan är det bara lite mindre än ett år kvar tills jag äntligen är fri.

Om man nu kan kalla det fri, då det finns massa krav på en att göra något vettigt och skaffa jobb, men jag tänkte ignorera det där och packa en väska och boka en flygbiljett till något trevligt land i Afrika, där jag ska byta om till sarong och bosätta mig i en hydda.
Det enda som får mig att tveka lite är att de ju inte har ostbågar där.

Det är så himla himla härligt att vara utan föräldrar. Sedan i fredags har jag bara njutit åt att kunna äta precis när jag vill, titta på tv hur länge jag vill och med så hög volym som möjligt. Jag kan vakna när jag vill och skippa frukosten om jag mår illa utan att mamma gnäller om att jag måste äta.

Jag kan gå på toa med öppen dörr och jag kan sova naken utan att någon märker. Jag kan vara hur bakis jag vill utan att jag blir tvingad att klippa gräs eller dammsuga (för sådant lyckas alltid inträffa när jag är som mest bakfull och jävlig).

Jag kan göra precis vad jag vill. Det enda jag har undvikit hittils är att gå ut med komposthinken, och dessvärre måste detta göras snarast för det börjar lukta. Appropå att sakna mina föräldrar när jag flyttar, för att jag då skulle ha så himla mycket hushållsarbete att göra som de tagit hand om innan: nej. Jag gör inte mer nu än vad jag gör när de är hemma. Jag tvättar, diskar och städar precis lika mycket. Det enda som jag gör utöver det vanliga är väl att jag hämtar tidningen och det är sjukt jobbigt för jag vill alltid ha något att läsa på morgonen (serierna hehehe), så då måste jag klä på mig och gå de 100m ner till brevlådan och sedan tillbaka igen. Mamma gör alltid detta frivilligt för hon tycker det är ett skönt sätt att vakna på. Jag får bara håll.

Funderar på att göra något vettigt nu, typ åka och handla. :S

Saker som gör det lite jobbigt att bo hemma just nu: MIN MAMMA.

Jag längtar så himla mycket till fredag för då åker de till vårt sommarställe i Stockholms skärgård och blir borta i 1½ vecka. Det ska bli så skönt att slippa bära runt på massa frustration och ilska som jag aldrig får visa för då blir mamma sur.
Det är en sån paradox, för när jag är arg eller på dåligt humör, då är det världens undergång och jag respekterar inte mina medmänniskor, men när hon är grinig har hon all rätt i världen att skälla i en kvart på mig för att jag inte ställt upp skorna i skohyllan.

Nu ska jag äta familjemiddag *hooray*

Klockan tjugo i fem igår eftermiddag gick jag av bussen i Göteborg tillsammans med Jossan alla andra underbart dräggiga festivalmänniskor. En halvtimme senare kliver jag av Kungspackapendeln där mamma väntar på mig och visst var det väldigt uppskattat att slippa åka buss hem där man som svettluktande och osminkad blir ganska så uttittad av alla ofattbart fräscha, blonda tjejer i vita linnen och jeans, men efter bara några minuter kommer irritationen och uppgivenheten tillbaka.
När jag i nästan en vecka varit omgiven av underbara människor dygnet runt och alltid haft något trevligt att göra är det väl inte så konstigt att man mår dåligt av att komma hem till ett grått hus omgiven av trista, gråa människor istället.

Jag vaknade imorse och ville helst av allt bara somna om och sova i tusen år. Inte på grund utav trötthet utan mest för att jag insåg hur fruktansvärt tomt allting kändes. Största anledningen till tomheten var att jag vaknade ensam, utan finaste killen med värmländskan.

Gått ner i vikt har jag gjort också, jag ser ut som någon med anorexia och alla kläder hänger löst på mig. Så kan det gå när man i 6 dagar levt på cigaretter och alkohol. De närmsta dagarna tänkte jag således spendera tillsammans med mina bästa vänner Chips och Godis och hoppas på att få tillbaka utav mitt fläsk, och sakna den enda människa som skulle kunna få mig att må lite bättre.