Såhär mycket har jag nog inte pluggat på... två år ungefär. Då när jag fortfarande tyckte det var viktigt att lämna in i tid.

Jag är ganska stolt över mig själv, att jag faktiskt tagit tag i saker och gjort dessa två arbeten, plus debattartikeln i texten som jag har slitit som ett djur med.

Fortfaranded finns det saker som ligger efter mig: marknadsplan i mediekommunikation och en nyhetsartikel i texten. Inte så farligt och "lätt"att ta igen. Sedan finns det diverse saker från förra terminen, men äh. Det tar jag när det finns tid.


Jag har lite ångest över vad jag ska göra på min 18-årsdag. JAg vill hitta någon att gå ut med, eftersom jag fyller på en onsdag, och Sticky har 18 på torsdagar. Perfekt!
Jag tänker Stina och Jens, nästan de ända av mina närmre vänner som är 18.

Nu har en månad av 2008 passerat. Tänk vad fort, men ändå långsamt, allt går.

Jag har lyckats åstadkomma en mening till på min historiauppgift om Gustav Vasa:

Han lyckades ta makten över kyrkan på nåt jävla sätt. Jag tror han låg med alla prästerna.


Stolt.

Äckliga saker på mitt rum:
- ett år gammal ciderburk som står bakom min lavalampa, har inte vågar röra vid den.
- ett halvår gammal ölburk som står längst bak på mitt skrivbord, vågar inte röra den heller
- en vecka gammal cola-flaska.

Colaflaskan är nästan äckligast, för där ser man rakt igenom. Det ligger några fläckar med vitt och grönt mögel ovanpå och jag ser den varje gång jag går genom dörren eftersom den står på tv-bänken som inte längre är någon tv-bänk då min kära bror tog med sig min (hans egentligen) tv till malmö för ett tag sedan. Jobbigt att inte ha tv på rummet, KAN JU INTE KOLLA PÅ PORR.

Kul sak som hände på bussen:
Det satt en kille på sätet framför mig som vände sig om typ en gång i minuten och tittade på mig.

Blir lite sur på mamma, för hon ska vara hemma imorgon. Jag hade planerat att ta ledigt, eftersom det är min sena dag, och då är det gött att ta det jättelugnt och bara stanna hemma. Jag menar, när man börjar tolv är det jobbigt att behöva gå upp halv tio och stressa, när man istället kan vakna av sig själv och slippa stressa, läsa tidningen på morgonen och göra lite te. Jag har varit duktig denna terminen, inga ogiltliga frånvaro än sålänge.

Hemsedal:
Det hände en del saker, men jag är inte ledsen. Snarare glad och det känns som en nystart på något jävla vänster.

På lördag ska mina dreads bort, och det känns förjävla sorgligt, även om det ska bli skönt också. Så mycket enklare. Jag kommer inte längre förföljas av den ständiga hårlukten, men jag kommer se MAINSTREAM ut, även om mamma hävdade motsatsen när jag klagade förut.

Nej, ärligt talat, nu ska jag stänga ner internet och plugga historia. Först ska jag tvätta av mig sminket så jag kan gnugga mig i ansiktet av frustration ordentligt.

Hemsedal = kaempegrejt

Denna veckan måste jag plugga varenda ledig minut jag har, ser fram emot det.

Skrev klart min debattartikel precis, eller nja, har lite finslipning kvar men det känns ändå ganska bra. Jag är klar tills deadline imorgon iaf, fast jag har fortfarande inte gjort förra veckans nyhetsartikel.

Imorgon ska jag skriva historian, det kommer bli jobbigt för jag MÅSTE få klart den imorgon, samt att jag måste gå till teatern. Vi började improvisera kring rollerna först förra veckan och detta är en svår pjäs. Jag är inte så säker på vad jag tycker om jag ska vara helt ärlig. Den är riktigt bra efter många genomläsningar, när man har förstått allt och satt sig in i historien, men jag tror inte att en utomstående som ser pjäsen en gång kommer att förstå. Kanske om man är råsmart och är medlem i mensa, men nja.
Jag hade hellre spelat en kärleksfylld förväxlingskomedi av Moliére, vilket var det andra alternativet. Jag är bättre på komedi.
Min roll i Pinters pjäs är en snygg tjej på 25 som raggar på en 50-åring och nästan blir våldtagen av en annan. Sjukt intressant och jag tycker det ska bli kul. Jag ska dessutom kyssa Johan på scen, vill inte att mamma och pappa ska komma och kolla för jag är sjukt pryd inför dem.

På onsdag och torsdag ska jag skriva samhällsarbetet på 6 sidor. Känns gött.
Tror att jag kommer klara det ändå, om jag har den inställningen. Det är inte långt kvar nu, när detta är över kommer jag förhoppningsvis kunna ta det lugnt och chilla, kanske ta igen lite annat.

Berättar om Hemsedal under någon ledig sekund. (obs jag drack kontrollerat, spydde inte öht och var aldrig särskilt bakis, är stolt)

Just nu känner jag stor avsky mot Cissis "låtsaspappa" Lasse. Pga honom kan hon inte följa med till Österrike. Han säger att eftersom Cissi slutat skolan och börjat jobba, har hon skrivt upp sig på ett åtagande blablabla kan inte bara ta ledigt sådär. Det handlar om kanske tre dagar, då hon inte jobbar heltid ännu. Jag tycker det är så jävla fittigt rent ut sagt. De unnar aldrig henne något roligt, allt blir förbjudet i den famlijen.

Plötsligt ser jag inte alls fram emot den här resan lika mycket, bara jag och pappa en vecka i Österrike kommer bli en plåga. Först en 24-timmars bussresa, där jag säkert kommer må bajsilla och bara sitta och hata världen. Sedan alla ändlösa kvällar i hotellrummet med pappa, vad kan vi göra liksom? Spela kort? Mmm kul. Jag kan ju inte direkt gå på after ski helt själv. Det blir till att ragga upp någon i liften elle backen, men med tanke på hur feg jag är och på hur dålig jag på att ragga kommer det inte gå det heller.
Röv.

Jag får åka mycket snowboard i alla fall, det är ju positivt.

Okej. Jag är lite utav en spoiled brat som klagar över en resa till Österrike, men ärlgt talat. Min pappa är väldigt tröttsam att umgås med och jag känner honom nästan inte ens. Eller jo, klart jag gör, men det enda vi pratar om är typ körning och ibland lite sport.

Fan vad pinsamt: Jag stakar mig fram på min snowboard, snubblar säkert eller nåt, när jag försöker ta kontakt med någon. Typ, "hiiii". De stirrar konstigt på mig, vad är det för mysko människa som pratar med okända folk i liftkön. "where are you from", frågar jag. Öhhh. Om de sedan kanske börjar prata med mig kommer de tju visa sig att jag är där enbart med min pappa coh de kommer tycka jag är ännu mer konstig. Mina chanser till kåmpizzar = 0.

Idag har varit en händelserik dag, vilket jag inte har uppskattat alls egentligen. Jag hade tänkt ägna den åt att göra klart historian (...), men så blev det inte. Jag fick slutligen tag på någon som kunde köpa öl till mig efter att alla andra alternativ failade. Fick åka ut till Angered, det var cissis kusin som fixade nämligen och hon bor där. Jag tyckte Angereds centrum var riktigt mysigt faktiskt, skulle mycket väl kunna tänka mig att bo där. Jag vet inte om det är så farligt som det sägs, men eftersom jag bor i inskränkta snobb-Onsala lär jag ju inte få reda på det heller.

Mamma är jobbig, hon skriker massa saker till mig från nedervåningen så jag måste pausa the strokes.

Nu har jag grymt mycket att göra, och klockan är halv åtta.

Lista:
Göra historian (2 timmar minst)
Fixa naglarna
Tvätta
Packa klart

Jag känner att det skulle vara så grymt skönt att ha historian klar innan jag åker, så kan jag koncentrera mig på samhällen nästa vecka.

Jag har inte gjort nyhetsartikeln än. Deadline igår. Mitt nyårslöfte var ju att bli bra i skolan, men alla vet ju hur det är med nyårslöften - de är till för att brytas.

Egentligen känner jag mig inte alls särskilt pepp på Hemsedal, det är helt fel tidpunkt för detta nu. Jag kommer åka dit och känna att det är bortslösad tid, för nu har jag motivationen att plugga. Jag ska ändå åka så mycket som möjligt, förra året blev ju alltihop fel iochmed att jag blev utelåst pga diverse oväntade stugbyten osv.

Det ska ändå bli kul.

Nu ska jag stänga av internet och koncentrera mig på plugg.

Skriver min debattartikel nu, och jävlar vilken alliteration jag fick till: "...vår västvärlds välfärd väger tyngre än.."

Låter det dumt?

Hejsan alla rövar i rummet!

Jag är utmattad.

Allting med skolan känns fel. Precis allt. Jag vill bara stanna hemma och gömma mig under täcket i några veckor, eller fram tills maj när solen börjar komma fram.

Jag är nära ett sammanbrott varje dag.
Det känns som om någonting har förändrats. Som om allting har vänt sig emot mig, och att bara säga "det löser sig" hjälper inte längre.
Jag tänker att åh, vad skönt när den här första perioden är över, och jag kan få lite tid till mig själv. Men så kommer det inte bli, eftersom Scott har alldeles för höga krav på en medelmåtta som jag, och Karin öser jobbiga och trista projekt över oss som jag inte har någon tid och energi kvar till.

Det enda jag vill är att vara bra på de ämnena jag kan. Visa Madeleine, Åsa och Anna-Karin att jag kan.


Lördagen var jätterolig och ett skönt avbrott i allting. Dock känner fortfarnde den där känslan av utanförskap.
It's hard to explan med The Strokes spelar i mitt huvud och det stämmer ganska bra just nu.

The Postal Service - Recycled Air

Att vakna imorse var inget jag gjorde med nöje precis. Eftersom jag hade glömt att bädda min säng efter gårdagens städdag fick jag sova i gästsängen, och den är liten och alldeles för mjuk. Jag kände en fruktansvärd hunger, men pallade inte riktigt att resa på mig. Efter en halvtimme av hungerkramper gick jag ner och slukade allt i min närhet; special k, risifrutti, macka, clementin, typ hundra glas mjölk.
Hungern var dämpad men jag mådde ändå inte särskilt bra, så jag gick upp och sov några timmar till. Eftersom jag inte kom hem förrän typ halv fem, klagade inte mamam och pappa heller. De fattade för en gångs skull att jag behöver min niotimmars-sömn för att fungera.
Det är så extremt jobbigt att det ska ta sån himla lång tid att åka hem. Jag åkte från Nilla halv fem i två, missade pendeln med en minut och fick sitta och vänta på nils ericsson i en timme. Bredvid mig satt en mörkhårig, lockig kille med uppnäsa som såg söt ut. Dock hade han fula skor och goose-jacka på sig, jag kunde inte underlåta mig att prata med en sådan människa.
Eller nä, det var nog mer att jag itne vågade. Dessutom satt han och pratade med sina fula kompisar.

Jag har en påse ostbågar nu iaf, som jag ska avnjuta till tv:n senare ikväll, om det blir någon tid över till det vill säga. Fan, vad jag hatar sånt här. Allt är så osäkert.
Det är fyra dagar kvar till Hemsedal och jag har inget att dricka, vilket inte känns så bra. Jag vägrar köpa hb av josef, hatar hb och jag vill inte riskera något.
Ge mäj ôl ffs. Dumma William som inte fixade åt mig, och usch vad jag hatar att vara minderårig. Haha, kom på nu att jag drömde om William inatt. Han var typ militär, och lite större och biffigare än vad han är nu. Jag bar på en jättetung väska, och så såg han mig och sa typ, "naaaaw inte ska lilla du bära en sån stor och tung väska", och så kramades vi jättelänge och så bar han väskan åt mig. Det var mysigt.

Miss Li

Hennes klänning igår på p3guld, oj vad den var fin. Syns kanske inte så tydligt på bilden, men det var den enda jag kunde hitta.

För det första; prickigt. Jag älskar prickigt, det finns inget finare. Min garderob består nästan av till hälften prickiga saker. Eller nja, men nästan iaf.
Sedan, det är knappar framtill. Det gör alltihop ännu vackrare.

Åh Miss Li, hon är fin hon.









Nu sitter jag och väntar på att tiden ska gå och att luggen ska torka. Om en timme ska jag åka in till stan och möta Frida vid järntorget, sedan åker vi till Nilla och fäzztar loss!

Ser inte fram emot imorgon, då jag måste plugga som ett as med champangebakfylla.

*hatar allt*
*vill dö*


närå


Men jag vill sluta rapa popcornrester, och jag vill ha mer pengar. Lista på vad jag behöver:
- knark*
- sprit**
- the sims2 pets
- tröjor
- snygga jeans
- nytt smink
- en frusen bajskorv*


* = skämt!
** = halvt på skämt. Jag behöver faktiskt alkohol tills hemsedal. Eller ja, det är väl i stort sett löst, eventuellt skulle William införskaffa alkoholhaltiga varor idag.

Har lite ångest över Hemsedal, för jag är bara så trött på alla. Jag kommer aldrig orka hålla skenet uppe sådär länge liksom.
En bidragande faktor till att resan inte kommer bli vad jag förväntade mig är att Rico ska ju dit. Jag kommer alltså ägna fyra dagar åt att konstant undvika honom, vilket är väldigt jobbigt har jag lärt mig. årrkar ente

Sedan så kommer jag ju inte överens med a-klassen särskilt bra heller. Eller, de kommer inte överens med mig kanske jag ska säga. De pratar aldrig med mig, även om jag står där, försöker se söt ut och le brevid Nicole och Malin när de drar igång sina sepåmig-maraton.

Hela denna dagen har varit ganska katastrofal och det ska bli skönt att SUPA BORT MINA BEKYMMER imorgon. Lyssnar på sagan om ringen-soundtrack och mår lite bättre. Tänker på soliga ängar, blommor och blont, lockigt hår.

MADONNA
älskar madonna.

Jag förstår inte varför allt bara snurrar, så fort jag blundar längre än 1 sekund känns det som mina ögon vänds inåt och allt börjar snurra.

Nu: försöka sno pengar ur mammas feta plånbok (OMG OMG!!!). Men ärligt talat, jag har 1000 spänn i månaden, och mamma har liksom 25ggr mer än det. Hon har råd att avvara lite till en stackars fattig, alkoholtörstande student.
Jag känner mig som världens sämsta dotter just nu, men det är okej för det är precis vad jag är. Jag kan ju inte förneka mitt sanna jag, eller?

rövrövröööööv

Har så tråkigt. Nu har jag gått in på alla bloggar och andra sidor jag brukar besöka dagligen, ja ungefär fem gånger under de senaste tio minuterna, och inget nytt där inte.

Varför kan inte bara allt lösa sig?

alt + enter

man kan ju hoppas på att det skulle funka iaf.

Mina rapar smakar popcorn
vill rapa mer.

HEJSAN ALLA GLADA!!!!


Nu har jag ätit några liter popcorn och druckit julmust samt kollat på petreguld. (p3guld för den som inte fattade HÄHÄHÄHÄ)

Det var bra, och jag såg Sofias gula kofta väldigt ofta, och Frida också. Linda däremot syntes inte så mycket, trots att det såg ut som hon satt i mitten. Om jag inte misstog mig hade hon klippt annan lugg också? Men det kanske bara var en konstig vinkel. Det som gjorde galan till en riktig guldgala var ju självklart Anders (från Anders och Måns på SVT, och Så funkar det i P3 för några år sedan). Han är totalt underbar och jag avgudar honom från djupet av mitt hjärta. Dock verkade publiken otroligt lam och det var aldrig någon som skrattade åt hans klockrena skämt, de som jag låg och asgarvade åt i soffan. Jag ville bara springa in till Lorensbergsteatern, tror jag det var, och skrika "Anders, jag älskar dig! När ska vi gifta oss?"
Älskar hans "hårdrockshår"och den underbara dialekten, hans leende och röst. Åh, Anders!


Imorgon ska jag på FÄZZT! Avskedsparty för Nilla, som har lyckats gräva en grop ända till Kina, och ska flytta dit om typ en vecka. Jag ska festa på champange, känns jävligt glassigt. Den är kvar sedan nyår, en flaska som "någon" "råkade" stoppa ner i min väska.
Men hey, det var okej, det var ju öppen bar vilket betyder obegränsad tillgång? Aaiight?

Den enda som jag tycker riktigt förtjänade sitt pris på kvällens guld-gala tycker jag var Timo Räisänen.
Lars Winnerbäck liksom, han är sååååå passé. Allvarligt. Jag gillar hans tidiga album, de som hade någon innebörd och humor, inte bara typ "blalbalba jag följer dig i mörkret, whatver".


Blev just lite ledsen. Kollade mina betyg på intranätet, Karin skulle ju lägga ut betygen i text A idag. G fick jag. Jag undrar lite vad hon har bedömt det på? Jag lämnade ju faktiskt in allting utom en nyhetsartikel, var på alla lektioner utom typ 2. Det jag skrev var inte dåligt.
Nej, det tycker jag var orättvist. Jag visste att jag inte kunde få ett mvg, för att jag var så sen med det där uppslaget, men hallå, jag gjorde det iaf! Jag skrev ett A3-UPPSLAG föffan, det är ganska mycket text. Det borde hon väl kunna bedöma på?
Jag skrev ett reportage och en intervju till tidningen, jag skrev en krönika som Karin sa (med hennes ord) kunde ha platsat på kultursidorna i DN. Vad mer..? Lite diverse småuppgifter.
Nej, jag tycker det var orättvist.

Eller så sitter jag bara här och ljuger för mig själv för att det ska kännas lite bättre. FITTA, är vad jag egentligen vill säga. Jag kan ju bättre än det här..?
Eller så har jag just fått den bittra sanningen svart på vitt, att jag inte är bra på det som jag valt som inriktning för två års tid?
Att jag helt enkelt suger röva?

maybe I would have been something you'd be good at
maybe you would have been something I'd be good at
but now we'll never know
I won't be sad
but in case I go there
everyday, to make myself feel bad
there's a chance that I'll start to wonder if
this was the thing to do

DET HÄR kan vara bland det roligaste jag läst på väldigt länge. Ursäkta min humor, men ibland blir jag lite trött på all intelligent och pretentiös humor, som man måste ha läst alla böcker som "alla måste läsa" för att fatta, och sett alla filmer som man "ska" ha sett.

Nu har jag spelat Def Leppard - Pour Some Sugar On Me på repeat ungefär tio gånger. Den är bra! Jag langar metal-posen och slänger lite med mina hårdrocksdreads, känner mig tuff ikväll.


Annars hoppas jag på att Cissi kan följa med till Österrike istället för min SVIKARE till bror.

Den sötaste killen jag sett på typ ett halvår!

Tjerrlek!

Att han dessutom har en tröja med min pojkvän på sig (Musse + Mimmi, jaaaa you get it), det måste ju vara ett tecken. Synd bara att det råkar vara ett facehunter-kort från Barcelona.

Guess what!
Jag höll inte min tidsplan!

Jo, klockan ett åt jag lunch och klockan tre tittade jag på Dawson's Creek, vilket var ungefär det enda vettiga jag gjort under hela dagen. Har haft det otroligt lugnt och fridfullt med andra ord. Sedan uppstod kaos när pappa kom hem och jag hade glömt ta bort min tallrik från lunchen (tacopaj...mmmm).

Jag försökte även ta hål i mitt öra idag, vilket inte gick någe vidare. Jag satt och höll två isbitar på örsnibben i ungefär en halvtimme, som Nilla hade berättat att jag skulle göra. Kände efter, och visst var örat ganska bortdomnat. Jag hade förberett en nål och en ring innan, decsinficerat och så där, och plockat fram ett suddgummi att ha bakom örat när jag stack igenom nålen, också på Nillas inrådan. Så, jag tryckte igenom den där synålen och så långt gick allt bra, det gjorde inte särskilt ont. Lite som att dissekera lammhjärtan, precis som det kändes när jag blev piercad för ett tag sen. Bortsett smärtan. Det kändes knappt något alls detta. Grejen var den att nålen var alldeles för smal, så jag fick inte igenom ringen. Jag stod och pressade och tryckte, samtidigt som jag darrade något alldeles enormt, fråga mig inte varför. Jag var nog rätt nervös ändå. Men, ringen gick inte igenom, så jag provade ett rakt stift, men det var fortfarande för trångt.

Ska pröva imorgon igen hade jag tänkt mig, men med en tjockare nål och i andra örat. Måste ju ha snygga öron nu när jag snart skall ha kort hår.

Idag är jag ledig, fast ändå inte. Det är meningen att man ska använda tiden till att plugga "på valfri plats". Som om jag kommer få något gjort? Kommer aldrig igång med pluggande förrän på kvällen någon gång i vilket fall som helst.

Jag vill ha chips. Eller ostbågar. Jag har försökt tvinga i mig lite muffins från igår men de är fortfarande inte särskilt goda.

Jag har lagt upp en plan för dagen i alla fall, som kanske går att hålla. Jag ska äta lunch 13:00, om en timme alltså. Det finns massa god färdigmat i frysen, som indonesisk kyckling med basmatiris och youghurtbröd, tacopaj och pasta carbonara. Gött eller!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sedan, efter min gourmet-lunch, ska jag skriva klart en uppgift i historian, som inte är särskilt svår. Jag ska skriva om en bonde under stormaktstiden, och hur en dag i hans liv kunde ha sett ut. Det står i själva uppgiften att man ska visa empati och sånt där, blablabla. Den lättaste uppgiften, så jag tänker att om jag börjar med den kommer ju allting annat gå mycket lättare då man känne att man har ett FLOW LIKSOM!

Sedan är det Dawsons Creek på tv4, okej jag vet, inte världens bästa men hallå. Jag gör allt för att skjuta upp mitt pluggande. Ja, det är väl lite diverse serier fram till 6-tiden någon gång. Will&Grace har börjat igen, blir så löcklig.

Sedan göra en uppgift till, och sedan är jag nästan klar med historian. Tre olika uppgifter ska man göra, på en sida var ungefär. Alla om stormaktstiden och Gustav Vasa. Mitt favoritämne, alla kategorier, VERKLIGEN, mmmmmm.

Här sitter jag, med dålig hållning och äter mammas äckliga chokladmuffins. Hon har haft i alldeles för mycket mjöl och kakao och de är mest torra och inte alls i klass med vad mina brukar vara. Trots det äter jag dem, det måste ju betyda något. Kanske att jag är sockerberoende i allra högsta grad?

Jag pluggar. Igår pluggade jag, och lämnade in novellen i tid. Idag pluggar jag historia, som ska vara inlämnad.hmmm... jag vet nte när. Orden 'efter hemsedal' ligger någonstans i mitt bakhuvud, men jag vet inte om det stämmer. Jag vet heller inte när samhällen ska vara inne, men jag chansar på att det är nästa vecka någon gång. Vilket gör att min tidsplan failar totalt, för när jag satt och gjorde upp mitt pluggschema igår hade jag glömt av att vi åker på torsdagen och onsdagen kommer gå åt till att packa. Det betyder att jag bara har tills på tisdag på mig att göra klart både samhällen och historian, samt marknadsplanen i mediekommunikation, där sista chansen att redovisa är på måndag. Jag antar att man måste redovisa för att få högre betyg? Sedan ska jag läsa klart engelska-boken också. Rövkuken!!! Varför gjorde jag ingenting förra veckan? Kanske för att min livsfilosofi grundar sig på två påståenden: "jag gör det sen", och "allt löser sig".

aaaaaaaaaj

- min mage
- min axel
- mitt hjärta

Magen är främst framkallad av dålig hållning, axeln för att jag går runt och spänner mig dygnet runt på grund av äcklig jävla skolstress, och hjärtat. Jaaa... Åh. När jag åkte hem idag kom inte den satans helvetes jävla bussjävlen (hata värsttrafik!!) (haha, det var inte ens meningen att skriva värsttrafik). I vilket fall, så satt jag och väntade en halvtimme inne på pressbyrån, med proppar i öronen fast jag har stängt av musiken. Brevid mig sitter en himla söt och fin grabb, och jag vill inte missa om han kanske skulle börja prata med mig (!?) eller någon annan, han måste ju ha fin röst liksom. Sedan när bussfan väl kommer efter en halvtimmes olidlig väntan, visar det sig att min kille också ska till Onsala. Jag ler lite diskret och sätter mig på sätet brevid honom, fast på andra sidan gången. Kastar lite förstulna blickar på hans fantasiska uppenbarelse. Grågröna cargopants (döör, så läckert), Burton-jacka och snygg svart mössa. Blondt "surfar"-hår sticker fram under mössan och han har väldigt intensiva ögon. Så intensiva att jag inte riktigt kan komma ihåg vilken färg det var, men äh. En pödding!!
Ja, anledningen till att mitt hjärta värker är att han gick av vid kyrkan och inte vid rydet som jag hade planerat. Då skulle jag sagt; hej, ska vi knölla?
Nej men jag hade tänkt att jag skullle gå med honom till dit han bodde, och låtsas att jag bodde lite längre bort typ, om han hade gått uppför backen alltså. Det bästa hade ju varit om han gått nerför så jag hade sluppit ljuga. Det hade ju blivit jättepinsamt om vi skulle träffas sen igen och så bodde jag inte där jag sa!! Guud asså!

Devastated är jag i alla fall, vill ba dö.

Jag lever på hoppet, om jag tar samma buss nästa tisdag också kanske jag träffar honom igen? Då går jag av vid kyrkan efter lite vilt flirtande på bussen, och så gifter vi oss, skaffar 2½ barn, volvo ,villa och hund någonstans i Askim eller typ Torslanda.

Eller så flyttar vi till Afrika och skaffar 10 barn, ett lejon, en hydda och en elefant att rida på.

Måste säga att alternativ två låter mest lockande. Det är mitt mål i livet.

Allt löser sig, brukar jag säga till mamma & pappa när de frågar om skola och matte. Mest för att jag inte orkar diskutera med dem om varför jag inte orkar plugga. Kanske också för att jag inte vill erkänna högt att jag skiter i att plugga mer och mer.
Tänker tillbaks på när jag började nollan, och jag älskade skolan då. Jag lärde mig ingenting, tyckte jag, och helt plötsligt kunde jag läsa. Efter bara några veckor var de där satans Sötnos och Vitnos alldeles för lätta för mig och jag började skrika på dem.
Mönstret upprepar sig, jag gör aldrig en uppgift utan att sitta och gnälla i minst en timme.

Blir så trött på mig själv, varför kan jag inte vara en sån där som älskar att planera och slutföra saker? En sån som inte somnar på sommarjobb hos MacGregor och i skolan. En sån där person med fantastisk initiativförmåga som inte tänker "ähh, jag gör det hemma" varje gång vi får en uppgift på lektionen som vi då förväntas jobba med. Jag vet ju att jag aldrig gör det.

Jag vill vara som du, och du. Ni som alltid säger så kloka saker och alltid är klara i tid. Ni som inte verkar ha några karaktärsbriset överhuvudtaget.


Största anledningen till att jag inte pluggar är att allt känns så meningslöst. Jag vill inte skriva marknadsföringsplaner då jag inte ska syssla med något sådant överhuvudtaget. Jag vill inte göra historiaarbeten på 6 sidor när jag i stort sett skiter fullständigt i Gustav Vasa och hur man levde på den tiden. Jag vet att det finns andra som tar hand om all historia på ett mycket bättre sätt än vad jag kan, varför ska jag då anstränga mig?
Textuppgifterna blir till en enorm hög av ångest, och visst, jag tycker om att skriva. Jag kanske till och med är bra på det, men inte när det är ett sånt tvång och man har en press att bli klar till deadline. Det är därför jag aldrig ska bli journalist, jag klarar inte av stress helt enkelt. Bara en sån sak som att ha bråttom till bussen får mig ur balans i flera timmar.

Nä, fakk jo skool säger jag bara. Tänk vad skönt det skulle vara att bara åka hem efter att pappa släpper av mig vid Lilla Torget imorgon. Eller låta plågad och klaga på mensvärk imorgon också. Slippa stå utanför och vänta på att någon med låskort ska dyka upp så jag kan komma in, slippa möta högarna av emo-ettor på golvet så fort jag kommer in, slippa se en alkoholiserad Jacob och slippa känna prestationsångest. Inte behöva bry mig om att alla andra är så mycket mer av "störst, bäst och vackrast" än vad jag är.

Nu minsann, nu ska jag gå och skära mig i armarna, kanske lite på benen också, bara för att det är så skönt. Mmmmm, blod!

Eller så ska jag borsta tänderna, ta på mig sovkläder och somna till Tingseks sköna stämma.

Trots den fruktansvärt ansträngande gårdagen hade jag svårt att somna på kvällen, så jag tog två Valerina och inom en timme drömde jag förhoppningsvis söta drömmar, och trots min välbehövliga skönhetssömn hade jag svårt att gå upp. Ändå kunde jag ha varit klar i tid, om jag bara hade velat. Men nä, jag kände bara ett jättestort "jagorkarinte", och mina prickiga lakan skrek åt mig att komma tillbaks till duntäcket.
Ja, det är ju faktiskt ganska svårt att stå emot så när jag vaknade igen halv tio mådde jag väldigt bra. Solen lyste in genom fönstet /till skillnad från nu då den istället lyser med sin frånvaro). Jag hade tänkt att detta skulle bli en trevlig dag med cigg och te på altanen och sitta och mysa i tre tröjor och vinterjacka på altanen, men den där konstiga, stora gula saken som man knappt ser försvann ju som sagt. Istället har jag kollat på Barnkanalen och ätit kex. Snart ska jag gå till Statoil och köpa lunch, för det finns inget att äta här hemma.

Det är mindre än en månad kvar tills mina dreads åker av, och det känns både bra och dåligt. Bra, eftersom allting blir så himla mycket enklare. Tusen gånger enklare att tvätta håret och det kommer inte klia lika mycket i hårbotten heller. Jag kan ha mössa på mig! Ja, massa annat också. Kommer inte på allt.
äähöhh jag är fortfarande trött och min mage överröstar nästan tangentbordsknattret.

To Statoil it is! Ska bli skönt att gå lite faktiskt, och jag kan inte förstå att jag just skrev det där. Jag är anti-motionär i allra högsta grad, men ändå.
Hoppas de har antingen Felix Tacopaj eller nån sån där god soppa. Annars får det väl bli bacon, ost och grädde så jag kan göra spagetti carbonara. Det är min nödlösning, och det enda jag är riktigt bra på att laga. Det blir faktiskt gott, och underbart fett.

Igår var en hemsk, hemsk dag. Det är sällan jag träffar människor som jag går så dåligt ihop med som Martin. Det enda positiva med kvällen var att jag fick spela Assasin's Creed på Ps3.

Trots att jag har tillbringat större delen av denna dag med att släpa grenar nere på ängen har den varit hundra gånger bättre än gårdagen.
Efter att ha ätit förvånansvärt mycket till frukost tog jag på mig skogshuggarkläder och kängor, gick i takt till White Stripes ner till ängen, och kände mig oövervinnlig när jag släpade grenarna kombinerat med danssteg till Placebo.

Från A till C hann mobilen spela innan jag gick in och la mig framför tv:n med en kopp chai-te och kollade på störtlopp i Österrike. Ett oerhört behagligt lugn infann sig och jag tänkte att ja, kanske det är skönt att röra på sig i alla fall. Tre timmars koncentererat kroppsarbete ute i naturen är faktiskt bättre än tre timmars koncentrerat ostbågeätande. Ja, jag vet! Det är svårt att tro!

Jag längtar något enormt till Österrike och min underbara bräda. Enligt snörapporterna är det 1,5 meter djupt uppe i bergen och 0.5 meter i byn. Inte helt fel!

MEN HEJSAN!!!

Jag är mätt som en tunna full med skit och snart spyr jag. Ändå vet jag att jag antingen släpar mig bort till Statoil och köper en påse med nåt onyttigt, eller så poppar jag lite popcorn vilket kommer leda till ännu mer kagge att bära runt på.

Jag vet också att denna veckan kommer bli den onyttigaste hittils detta året! Vilken bedrift alltså. Onyttigheterna har bestått av pizza, mackedonkan *snitsig*, diverse smågodis hos Hussein i cafeterian, äppelpaj idag... Och så ska jag ju hem till Martin imorgon, han utlovar pizza + ostbågar.


Mamma berättade en intressant sak. Genomsnittet på hur mycket sol vi har haft under December, gissa vad det är? 50 SEKUNDER PER DAG. Inte konstigt att jag går runt och känner mig rådeprimerad hela tiden, när det inte ens hjälper att hetsäta och sova konstant.

Nu ska jag kolla på Simpsons och vänta på att the Aviator ska börja. MMM Leånarrdåå!!!

Jag sitter här och röjer till på bob hund i all min ensamhet, väntar på att klockan ska bli åtta och Simpsons på sexan.

Gjorde en rolig utmaning precis; Ditt eget Albumcover

Regler :

1. http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
Namnet på artikeln är ditt bandnamn

2. http://www.quotationspage.com/random.php3
De fyra sista orden i det sista citatet är ditt albumnamn

3. http://www.flickr.com/explore/interesting/7days/
Den tredje bilden är ditt albumcover.

4. Sätt ihop det i Photoshop eller dylikt program


Hade jätteroligt i säkert en hel kvart, fast jag blev ganska nöjd med resultatet ändå.

Hatar att se alla bilder på Flickr, det är då jag inser att jag aldrig kommer bli någon bra fotograf med tanke på hur övergrymma alla andra är.

Jag går ständigt runt och är trött och frusen, det är dagar som dessa då man absolut inte ska kolla på festivalbilder från i somras. Det blir omöjligt att tycka om tillvaron isåfall.

En liten ljuspunkt på min frusna himmel är en "dejt" jag har på lördag. När jag var hos Cissi för, ja vad är det nu, två månader sen kanske? När hennes föräldrar var i Thailand och vi festade järnet.
Då fick vi skjuts hem från en fest av Cissis gamla scoutledare Martin, som körde som en jävla galning vilket ledde till att han fick stanna bilen tre gånger så jag kunde spy. Ja, givetvis under viss alkoholpåverkan, men jag mådde alldeles utmärkt innan jag satte mig i bilen. Förutom att jag var alldeles genomblöt då vi hade badat i hot tub och mina kläder hade legat precis vid kanten. Då vi var ca 10 pers i tunnan som hade plats för kanske hälften, skvalpade det över en hel del. Inte så mysigt att gå ut i minusgrader med de kläderna, fast jag var full så det mest obehagliga var att gå upp ur det varma vattnet och ta på sig kläderna, kylan kände jag egentligen inte av.

Ja, sedan dagen efter då både jag och Cissi var ganska redigt bakis, kom Martin och hämtade oss, köpte ostbågar till mig och sen åkte vi hem till honom och kollade på film och bara hade det allmänt trevligt.

Hursomhelst så hade Cissi träffat honom i söndags, och han sa att han ville ha min msn och på den vägen är det.

Grejen är den att han är ganska FREAKY. Extremt på hela tiden och sms:ade till mig idag: "Jag måste jobba över idag. Kan tyvärr inte prata förens efter 8 någon gång...Puss puss".
Med prata menar han msn då antar jag. Men liksom, jag tycker bara det känns väldigt konstigt. För mycket för snabbt. Nej tack.

Men på lördag ska jag hem till honom, äta pizza och spela ps3. Tror det kan bli kul ändå.

Idag är dagen då allt har stått stilla.
Allt omkring mig har rört sig i överljushastighet men jag har bara låtit allt passera utan att ens ägna det en tanke. Att vi har blivit överrösa med diverse projekt och inlämningsuppgifter gjorde mig bara ännu mer avtrubbad. Jag har kommit till en punkt då jag känner att nä, jag orkar inte mer. Att jag sov ofta mer än tolv timmar per natt under hela jullovet borde ju vara ett tecken på att jag är för trött, att det är för mycket med allt.

När jag duschade efter idrotten idag kändes det som att all energi spolades av mig av det där äckliga pissljumma vattnet, och när jag kom hem efter att ha tillbringat några fruktansvärda timmar på stan med värk i rygg, axlar nacke med Cissi hade jag inte ens ork kvar att lyfta besticken till middagen. Jag bara satt och tittade ner på tallriken, tankegångarna gick väl något i stil med, är det meningen att jag ska röra på mig nu, kanske prata lite och lyfta blicken?

Hur ska jag ha tid till att plugga? Hur ska jag ha tid till att återhämta mig och ta igen allt som jag missade under hösten?
När min onda axel blir ännu värre på grund av kylan och stressen, hur är det meningen att jag ska kunna koncentera mig?
Det känns otroligt lockande att göra som Cissi och hoppa av skolan, eller "ta en paus" som det brukar heta. Samtidigt vet jag att då blir det bara ännu jobbigare till slut, och ännu mer sveda och värk.

Just nu vill jag bara gå i ide, tills mörkret och kylan är över och the happy days are back.

Skola imorgon! Jippi tjohej!!! MMMM blir så LYCKLIG!!

Åh, vad jag är trött på Västkusten, trött på Sverige överhuvudtaget. Det blåser rakt in igenom springorna på det här äckliga gamla huset och mina fötter är ständigt iskalla, oavsett hur många strumpor jag tar på mig.

Det snöade igår, i typ fem minuter. Yay.

Idag är en dag då jag äcklas av min familj. När jag åt pizza med mamma och pappa verkade de ha någon slags tävling om vem som kunde prata mest med mat i munnen. ÅÅH vad det är äckligt, varför har jag så äckliga föräldrar? Jag säger till mamma att sluta prata med mat i munnen typ en gång om dagen, men hon lär ju sig aldrig, och så blir hon sur och sårad när jag säger åt henne att hon är äcklig. Skyll dig själv, kärringjävel.

Nä, istället lyssnar jag på Jens Lekman ikväll och funderar ut olika mer eller mindre fantasifulla anledningar till varför Cissi inte svarar på mina sms. Typ att eftersom jag inte har duschat sen i måndags så känner hon min svettlukt ända hem till sig och vill inte ha något med mig att göra?

Okej, jag såg precis en snubbe som hade stavat hjälte 'jelte'. På fullt allvar. Alltså hallå? NU DÖR JAG.

Det finns en sak jag inte förstår med mig själv
Jag fattar inte hur jag kan sova så otroligt mycket, i snitt tolv timmar per natt, och ibland någon gång på eftermiddagen också.

Igår gick jag och la mig efter att Scrubs hade tagit slut på 6:an, när var det? Typ halv ett? Låg och vred mig lite i någon timma innan jag somnade, alltså halv två säger vi då. Så vaknar jag kl ett idag. Det är konstigt att jag överhuvudtaget somnade inatt, eftesom jag hade sovit två timmar på eftermiddagen också. Vart kommer detta enorma sömnbehov ifrån? Är jag sjuk eller nåt?

Jag hade för övrigt jättekul på nyår. Jag kände mig snygg och allt sånt där, i högklackat och nätstrumpbyxor. Öppen bar till trots drack jag mig inte aspackad, jag var sådär precis lagom onykter hela natten. När jag någon gång vid åtta stapplade ut från taxin med utkletat smink, skoskav och trasiga strumpbyxor var jag faktiskt nykter, så när pappa kom ner för att skälla på mig för att jag inte hade ringt och sagt att det var problem med taxibilarna kunde jag föra en vettig diskution utan att sluddra eller vingla omkring. Ja just det, där har vi en till bra sak med nyår. Att jag kunde komma hem klockan åtta på morgonen, och det enda mamma och pappa var sura över, var det faktum att jag inte hade ringt och sagt att jag skulle bli såpass sen. Det var alltså helt ok att stanna ute så länge. Från och med nu ska jag alltid festa tills åtta på morgonen, det är så mycket bättre än att behöva passa massa nattbussar som är fullproppade med aspackade människor som sitter och spyr.

Jag träffade jättemånga snygga killar, jag skojar inte när jag säger säkert 20 stycken. Dock var det de tre fulaste av dessa som jag av någon anledning strulade med. Den första var en kille som jag lekte jättemycket när jag var liten, fast han kom inte ihåg det. Den andra hittade jag på tolvslaget, han bjöd mig på champange och på dansgolvet önskade han "your song" till mig, och när den väl kom, sjöng han hela bara för mig. Den innhehåller meningar som "how wonderful life is now yooooou're in the wooorld". Lite smickrad blir man allt, och han var ändå snygg faktiskt.
Jag kommer ihåg att det var väldigt många som kommenterade mitt namn, fler än det brukar vara. En grymt gullig snubbe som hette Patrik sa att när han fick en dotter, skulle han döpa henne till Mimmi, så gulligt tyckte han det var.

Den tredje killen hette Julian. Snyggt namn, men det var nog det enda snygga med honom. Usch vad jag känner mig elak och dissig nu. Han ville bjuda mig på bio och blablabla orkar inte. Han har inte hört av sig sedan igår iaf , när jag slutade svara på hans sms.

Ja, nu är det den 3:e januari 2008. Undrar vad detta året ska föra med sig.