The Postal Service - Such Great Heights

Mode. Usch vad jag verkligen inte tycker om årets mode. Helt jättetråkigt och så stelt.
Jag började intressera mig för såna ytligeheter förrän förra sommaren i princip. Innan hade det väl bara varit lite flyktiga blickar i någon tidning här & där, men något hände och jag började regelbundet konsumera Elle och Glamour. Kan med lite tveksam stolthet presentera att jag äger varenda Glamour-tidning. Eh.
Eftersom förra vårens/sommarens mode var verkligen helt i min stil med 50-tal och prickigt och kjolar med volanger, spetsar på nästan allt och sådär romantiskt fint fast ändå inte så att man kräks på all dockighet. Jag har alltid älskat såna kläder även om jag kanske inte äger så mycket av den sorten. Antar att det var detta som fick mig att fastna i modetidningsträsket, och börja använda ansiktskrämer och sminkborttagningsmedel, och börja använda mer än endast mascara från IsaDora för 80 kr.
Detta behöver ju inte vara enbart positivt heller, men för mig innebar det väl en liten uppryckning från collagetröje-träsket och jag fick en viss känsla för vad kläder innebar.
Numera har jag väl i viss mån fallit tillbaka till det där, för jag har inte köpt dyra märkeskläder på nästan ett år, och det käns GÖTT!

För övrigt är jag sjukt sugen på ostbågar, men jag har ju börjat ett nytt, hälsosamt liv nu. Igår sprang jag fem km, med den oundvikliga biverkningen extrem träningsvärk. Imorgon ska jag springa samma runda, hade tänkt att detta ska bli rutin i min vardag. Det skulle ju vara himla praktiskt om jag någon gång i framtiden skulle komma att gilla träning!
Jag vill verkligen ha ostbågar, eller lantchips med gräddfilssmak.
Men seriöst. Igår, lösgodis för 35 spänn plus krusbärspaj, i lördags hallonpaj, i fredags en jätteskål med glass, och under hela förra veckan åt jag massa kex och sånt. Förra fredagen åt jag chips, och söndagen jag kom hem från arvika ostbågar. Det känns som om jag har glömt något. Jo just det. Jag och Cissi har käkat kakor och brownies från hemköp ganska ofta också. Plus negerbollar.
JAG ÄR TJOCK!!!
Jag skäms för min viktnoja faktiskt. Jag menar det är ju tur att jag gillar att äta iaf? Och det är tur att jag ens har tillgång till mat! Barnen i Afrika osv osv.. anorexiafall osv osv..
Jag kan tycka att "heroin chic"-utseendet kan vara snyggt i vissa fall, om det är för att man ser ut så av naturen. Mina t.ex, hon är sjukt smal men ändå så fantastiskt snygg! Hennes lår är typ som mina vader och hon är jättetunn, men hon har verkligen inga ätstörningar för på arvika såg jag henne käka pizza och sånt jätteofta. Naturligt mager liksom. Sedan kan jag tycka att kurviga människor är jättevackra också. Jag är avundsjuk på båda kroppsformerna. Beyoncé t.ex, hon är så sjukt vacker och har helt underbar kropp. Det enda jag stör mig på är att i typ varenda intervju med henne säger hon "jag är så stolt över mina kurvor, folk har kallat mig tjock jätteofta bla bla bla men jag är jättestolt över mina kurvor".
Det är ju som att hon menar att det är onormalt att se ut som hon gör, när det finns människor med ännu större höfter och jag blir bara så sjukt trött på hypen kring hennes kurvor.
Sedan blir jag så sjukt trött på att jag inte kan sluta använda ordet sjukt, även fast jag verklikgen försöker hitta synonymer. Det finns liksom inget ord med samma klang!

Nu ska jag gå och försöka baka något för att stilla mitt sockersug.

Pixies - Monkey Gone To Heaven

Jag har tänkt på en sak angående Harry Potter. Alla böckerna har alltid gett mig en väldigt speciell känsla. Man kan ju verkligen sjunka in i en helt annan värld, och att sluta läsa är som trilla ner från himlen precis som i den där filmen Being John Malchovich.
Det var sorgligt att vända på sista sidan och veta att det aldrig skulle komma något mer. Undrar om J.K Rowling tänker skriva nåt mer? Och hur det kommer att kännas? Det kommer nog bli lite antiklimax, eftersom harry-böckerna har varit, inte för inte, så otroligt hypade. En annan bok av henne kommer verkligen inte bli samma sak och jag skulle bara genom hela boken sakna Harry.

Sedan har jag varit helt fast i Placebo i några dagar nu. Anledningen till att det just nu är Pixies är bara för att jag ville höra Where is my mind i orginalversion, en låt som placebo gjort en lysande cover på. Sedan har musiken bara fortsatt rulla.

Jag har läst väldigt mycket i tidningen den senaste veckan, och tänkt "Åh, det där var ju förjävligt osv osv, och det måste jag ta upp och diskutera i bloggen", men sedan har jag liksom glömt alltihop efter en timme igen. Om ens det.
Det bevisar ju bara att jag egentligen inte har någon medkänsla alls och att jag verkligen är en äkta svensk som bara tänker på sig själv.
Fast jag bryr mig, det gör jag!

Koop - Come To Me
The Knife - Heartbeats

Koop spelar på Way Out West. Jag har slutligen bestämt mig för att inte gå på den, eftersom ingen i min bekantskapskrets verkar vilja gå, eller inte har råd. Arvika blev ju ganska dyrt för de flesta. Min festival gick på ca 2000. Det är ju helt sjukt egentligen.
- Biljett: 700 (+50 kr för jag köpte träd i Namibia också, som var en kampanj de hade)
- Dricka: 650
- Resa tur & retur: 190
- Pengar som spenderades där: 300

Ja, runt 2000. Det hade jag verkligen inte räknat med och nästa år ska jag ha väldigt mycket mindre packning och om jag orkar ska jag stå i den förmodligen enormt långa kön till systembolaget där uppe istället. Eller, naturligtvis, be någon annan göra det eftersom jag ju faktiskt inte har åldern inne.

Jag började tänka på vad som vore det absolut tråkigaste som skulle kunna hända mig. Det skulle inte vara att min mamma dog, det skulle hamna på andraplats.
Men alltså. Att jag skulle få reda på att alla egentligen hatade mig skulle nog hamna överst faktiskt. Att verkligen alla hatade en, det skulle få mig att begå självmord eftersom man hade den ultimata anledningen.
Ibland, när jag har tråkigt, dyker tanken upp sådär helt spontant, helt utan baktankar; tänk vad skönt det skulle vara att bara dö. Jag vet inte om det är ett tecken på att jag är ohyggligt deprimerad utan att ha märkt det. Ja, det har jag också tänkt på. Att jag kanske är deprimerad utan att jag märker det, eftersom jag varit det i hela mitt liv? Kanske?
Eller att jag har extremt ont någonstans men det har jag också haft i hela mitt liv och märker det inte. Om någon annan skulle besitta min kropp en liten stund skulle de vråla av den outhärdliga smärtan men jag känner inte av den.
Men alltså, att bara dö sådär skulle vara ganska skönt. Jag har tänkt på vilka som skulle bli ledsna, och har kommit fram till att det är inte så många ändå.
Cissi, hoppas jag. Min familj. Carro, Stina och Kikki bara för att vi har ju faktiskt känt varandra sen dagis och har väl ändå några slags band kvar till varandra. Jonte kanske.
Sedan tror jag att ändå de flesta i min klass skulle bli ledsna. Det är nog de och Cissi jag tycker bäst om. Jag har släppt taget om allt det andra, jag orkar verkligen inte bry mig om att försöka hålla kontakten med människor som jag vet egentligen inte vill ha någon kontakt med mig.

you had a collapse, but there's noting in it
and you'll ask yourself
where is my mind

Placebo - Johnny & Mary (Robert Palmer)

Jag såg de på London Live en gång, den där helt apbra showen som går på tvåan. Det är bara ibland jag lyckats kolla på det, när man ibland zappar förbi av en slump. Brian Molko's röst är verkligen inte lika bra live, men bra är den.
Förresten vill jag ha hans frisyr, OMG vad snygg den var. Det är nästan så att jag vill raka av mig dreadsen och skaffa den på en gång, dock med lite längre lugg och längre uppepå. En slags snygg hockeyfrilla skulle jag nog kalla det. Det är lite likt mina föräldrars bästa kompisars dotter. Hon heter Hanna och är bland det coolaste jag har träffat. Hon är lite sådär småtjock på ett sjukt snyggt sätt och är runt 1.50. Hon har naturligt jättefint rött hår med hemmagjorda dreads lite här och där och alltid med en snus under läppen. Hon har väldigt snygga töjningar i öronen och på något sätt liknar hon lite ett troll. Ett väldigt sött troll.
Appropå töjningar, jag håller på att töja mitt högra öra nu, men det går inte så bra. Eftersom jag tog mina hål hos en frisör med en sån där helt värdelös "pistol", så har de inte riktigt läkt som de ska och jag har väldigt mycket vävnad i hålen. Detta gör huden segare och svårare att töja. Just nu har jag två ringar i, en lite tjockare en normalt och en vanlig tunn. När jag skulle sätta i den tjockare ringen gjorde det ont i typ två dagar efteråt, vilket bevisar att mina hål är egentligen inte är lämpade för töjning eftersom det bara är en sån här ring, "ball closure", fast jag har en grön pärla istället.

Idag har jag tjockat mig något enormt, fast jag har kombinerat det med nyttighet också. Ändå bränner skuldkänslorna och skammen.
Det började med att jag klippte häcken, vilket är sjukt jobbigt för den är jättehög och jättelång. Det tränar ändå armarna bra eftersom vi inte har någon elektrisk häcksax, utan en vanlig hederlig sax som sköts av vanliga hederliga muskler. För ja jösses vilka muskler jag har, de är nästan kvalificerade till SM i bodybuilding.
Sedan ska man ju kratta upp alla avklippta grenar och lasta på en skottkärra som ska köras ca tvåhundra meter till komposten.
Alltsammans tog väl ca 1½ timme skulle jag tro, och det kändes väldigt skönt att få utföra lite kroppsarbete faktiskt.
Sedan runt sjutiden, när jag bara legat på sängen och läst i min nya favoritbok "Förorternas Buddah", gav jag mig ut på en helt spontan cykeltur utan något mål. Upp förbi kyrkan och sedan ner vägen om Lollipop. Jag kunde inte låta bli att stanna till och så råkade jag bara köpa lite godis. Egentligen hatar jag lösgodis och ville ha chips, men skandinavisk som jag är tyckte jag det skulle bli extremt pinsamt att cykla omkring hållandes i en stor chipspåse, godis är enklare att gömma. "Be att få glassen i en kaffemugg, girls, så syns det inte att ni äter glass".
Denna dagen har alltså givit mig ganska mycket motion för min cykeltur blev ungefär 5 km, om inte mer.

Nu ska Ola och Susse sova här, godnatt.

Björk - Hunter

Idag har varit den totala slacker-dagen. Jag vaknade tolv, låg och mornade mig i en halvtimme, gick upp och åt frukost, läste tidningen och kände mig kulturell i en timme.
Sedan åt jag de två sista bullarna, gott var det.
Pär och Eevis jobbade, och mamma och pappa har åkt iväg till Kroktstrandsfestivalen och kommer inte hem förrän på lördag, så jag satte mig på altanen och rökte.
Sedan lite Will & Grace, jag verkligen älskar den serien. Det känns som om jag är bästis med allihopa och jag verkligen lever mig in i deras värld.

Sedan har jag spelat The sims ett tag, gosh, det var längesedan. Det är inte lika kul längre, jag tröttnar efter en timme bara. Mitt enda syfte är att de ska knulla så mycket som möjligt med så många som möjligt, fast helst utan att få barn, de är bara jobbiga.
Usch vad jag är pervers.

Snart ska jag iväg, träffa Carro och Kikki. Det var extremt längesedan! Igår pratade jag och Carro om att ses idag, men så kom hon på att hon, kikki, chris och adde hade bestämt att ses och spela Heroes, för typ hur länge sedan som helst. Mm, som vanligt, allt kommer före mig när det gäller henne. För en gångs skull bjöd hon med mig så förhoppnigsvis får jag väl träffa dem. Ska bli kul :)

Nu vill jag ha mat, pusshej.

Okej, "alla" på F som jag känner.
Frida, filip, fred, freddie, felicia.
Fast jag tror inte det är någon av dem iofs.
Vem har jag glömt? Åh jag älskar men samtidigt hatar sånt här. Jag har någon känsla nånstans av att jag vet vem det är.

And there's a thunder in our hearts, baby

Gah. Jag försöker hitta någon snygg design på bloggen. Dessutom vill jag ha en snygg header men jag pallar inte. Då måste jag ha måtten på själva saken där uppe och det pallar jag inte ta reda på. Annars hade det kunnat bli snyggt.
Sedan kan jag inte ha röd färg på dagens låt heller, för det skär sig med det blåa i datumstämpeln.

Jag ska försöka fixa en header. Och komma på hur man lägger in en annan bakrundsbild, om det nu går.
Jag känner min kreativa ådra, oh yeez.

jeff buckley - grace

Den och Hallelujah måste vara det bästa som gjorts av Jeff Buckley.

Sedan sket allting sig idag. Precis allt. Jag skulle in och pierca mig hos Ed, som är världens coolaste och öppnaste människa jag har träffat. Han har bara 16 som åldersgräns vilket gör honom ännu mer underbar. När jag berättade vad jag hette sa han direkt "oj, hoppas du inte är som den andra Mimmi jag känner", och så drog han en lång historia om hur hon hade fastnat i knark och sånt.

Iaf, jag hade ställt väckarklockan på HALV TIO (!) för att jag skulle kunna hinna städa innan jag åkte, vilket varv kravet från mamma och pappa. Givetvis visste de inte att jag skulle pierca mig, men ja bara för att få åka in till stan då. Två gånger i månaden har vi så kallad Städdag, vilket är i princip heligt för mina föräldrar. Om jag inte städar det jag ska på den dagen blir de skitsura och måste prata med mig i säkert en timme. Alltså, jag städade allt jag ska, vilket inkluderar hela övervåningen, vardagsrummet, hallen och köket. Det är inte så jobbigt som det låter, jag ska bara dammsuga skiten. Förutom mitt rum då, där jag måste plocka upp osv osv.
Jag blev klar vid elva nån gång och hade planerat att ta bussen tio över tolv. Perfekt i tid för att hinna duscha och allt sånt då tänkte jag, men nähä. Då ska jag ta hand om tältet som jag inte packat upp sedan Arvika.
Vilket jag gör, och när jag sedan vecklat upp det märker jag att det luktar fruktansvärt äckligt, äcklgare än när Ola kom hem med det från Roskile.
Givetvis, bara för att jag är så fruktansvärt förföljd av otur, så har tältet möglat. Så då får jag ägna nästan två timmar åt att tvätta bort allt mögel, orsakat av några makaroner som legat kvar inuti tältet. Jag höll på att spy hela tiden och inbilliade mig själv att jag såg alla såna där hemska svampsporer som utsöndrades, och att hela mina lungor var fulla av mögel efter att ha andats in det.
Jag hade bokat tid hos Ed klockan två, vilket jag inte skulle hinna till eftersom klockan var tio i ett när jag var klar, och det tar en timme att ta sig in till gbg och den enda bussen jag kunde ta skulle gjort att jag blev ca trekvart sen och då skulle han ju förmodligen vara upptagen med någon annan kund. Jag sket i allt, jag orkade bara inte.
Jag lånade ut 400 till Cissi igår också. Det får mig att verka väldigt undergiven henne, men det är jag inte. Hon skall låna 400 av Jimmie snarast, för att ge tillbaks till mig, det var mitt krav för att hon skulle få de pengarna då. Hon behövde dem nämligen precis då, och Jimmie var på jobbet och kunde inte komma därifrån. Tänkte att jag piercar mig när jag fått de pengarna, så blir inte mamma så misstänksam varför jag har använt så mycket pengar utan att jag har något konkret att visa upp.
Jag ska aldrig bli en sån förälder. Jag ska låta de göra någorlunda som de vill, jag ska iaf ge mina barn mer frihet och inte vara så sjukt misstänksam. Jag vet, lätt att säga nu, men självklart ska jag ju inte bara släppa iväg mina ungar hursomhelst, någon koll ska jag ha. Det är bara det att jag vill inte vara sådana kontrollfreak som mina föräldrar är för det går mig verkligen på nerverna och jag vet ju att det bara verkar i negativt syfte, även fast de säger "men det är ju för att vi bryr oss om dig förstår du väl". Okej, men det de gör får mig bara att tycka mer illa om dem för varje gång det händer vilket är i princip dagligen och det får mig att nästintill aldrig berätta sanningen. De motverkar sig själva.

Nästa vecka någon gång ska jag pierca mig, i bröstvårtan. Det är ju det enda stället mamma och pappa inte kommer se, av de ställen jag vill ha piercing. Sedan funderar jag på tungan också. Cissis tungpiercing syns ju nästan aldrig, förutom när hon räcker ut tungan eller gapar jättestort vilket jag förhoppningsvis kommer vara klok nog att inte göra inför mina föräldrar.

Nu är klockan tio och har absolut ingenting att göra resten av kvällen.
Läste precis ut nya Harry Potter. OHMYGOSH jag grät och grät men den var väldigt bra, även om slutet var lite väl, hollywoodaktigt. Nu kanske jag sa lite för mycket för de som inte har läst den och planerar att göra det.

Förresten har jag ändrat mig. Hela Jeff's album 'Grace' är sjukt bra.

Bloc Party - Song For Clay

Jag saknar Arvika. Jag saknar friheten och det där att inte behöva bry sig, verkligen ta dagen som den kommer. Det där att kunna dra upp en cigg varsomhelst, när man vill och sedan bara kasta iväg fimpen i vetenskap om att ingen förälder kommer hitta den.
Att bara kasta ölburkar och annat diverse skräp varsomhelst och ingen tjatar på en om att plocka upp och sluta vara så oansvarig.
Att vara full 24/7.
Alltså en till festival nu skulle inte sitta fel. Iofs är det emmaboda nu i veckan men det hinner jag ju inte tyvärr.
I'm from Barcelona kommer dit, hallå! För det mesta är det bara massa okända myspace-band men ändå. Det är festival. Jag undrar hur stor den är? Sjukt jobbig hemsida annars, man måste sitta och verkligen leta igenom hela hemsidan för att kolla så man inte missar något. Det får vi lära oss på multimedian, att göra allting lätttillgängligt och tydligt. Man ska kunna få en överblick bara på någon eller några sekunder. Det har jag märkt av att gå på media, jag har blivit sjukt mycket mer granskande av alla former av media. Tidningar, tv, internet, i princip allt. Det är jag väldigt glad över men samtidigt tänker jag på alla som inte går media, hur lättlurade de är och att de flesta faktiskt går på skiten. Så som jag var innan jag började på NTI.
Jag saknar skolan, och klassen.

Förresten, jag har officiellt invigt mitt träningsschema idag. Eftersom jag fortfarande kände mig lite sjuk även efter min superkur med diverse naturmedeciner, tog jag en lång promenad iställlet för alla de där olika sakerna man skulle göra. Ner till Vikens gård och runt upp förbi orreviken och sedan tillbaks. Jag tror det är ungefär 6 km, och jag gick jättefort hela vägen. Ganska nöjd med mig själv faktiskt. På onsdag är det stryka som gäller, då jävlar ska jag göra allt.
Sedan kan jag inte sluta äta av bullarna heller, det går bara inte. Alltså fyra eller fem st idag, jag vet inte hur många det blev igår. Jag är jättetjock! På allvar! Hoppas lite sätter sig i boobsen bara, och inte allt på magen.
Men jag har funderat, jag kommer inte bli sådär lycklig av att vara vältränad. Det jag vill uppnå är att sluta må dåligt över mig själv. Bara jag kommer igång med träningen kommer jag ju vara iaf någorlunda stolt över vad jag har lyckats åstadkomma, och får förhoppningsvis lite bättre självkänsla.

SEDAN så har jag blivit rånad på över tusen spänn. Jag tappade ju min plånbok för över en månad sen, men jag spärrade kortet och så direkt när jag kom hem vilket inte var mer ca 1½ timme efter att jag tappade det. MEN då har någon lyckast handla massa skit på mitt kort, utan vare sig pin kod eller leg. Eller så har banken fuckat upp sig och inte spärrat kortet förrän dagen efter eller något. Så jävla sur blir jag. Jag är seriöst otursförföljd, på riktigt. Just nu tror jag verkligen det på riktigt, allt dåligt händer mig.
- jag tappar mobil & plånbok
- jag tappar plånbok igen
- jag tappar min äldsta mobil på arvika (okej inte så jättefarligt men ändå)
- mina gummistövlar blir pissade i och hällda öl i, och dagen efter börjar det regna och blir lerigt som fan
- jag blir fakking rånad

Det är säkert massvis mer med dåliga saker som har hänt mig, bara det att jag inte kommer ihåg allt. FAN vad trött jag blir på allt just nu känner jag.

Tiger Lou - Functions

Jag har sjukt ont i halsen och förut bakade jag bullar. De blev goda som attsingens men jag har fortfarande jätteont i halsen.
Jag måste bli frisk till på tisdag, dåjävlar. Som tur är har vi massvis med naturläkemedel hemma, jag tror stenhårt på det. Jag har märkt effekterna och skillnaderna mot vanliga medeciner. Echinagard och Esberitox är överlägset bäst på att bota förkylning. Echinagard har dessutom vetenskapligt bevisad effekt mot förkylning.
Lite kanske är placebo men jag bryr mig inte för det hjälper mer än man tror att tänka bort sjukdom.

Nu har jag gjort allvar av mina planer på att bli hälsosam. madeinlumpen.se, bland det bästa jag stött på i träningsmotivation. Lätt bättre än fakking weight watchers och sån där skit, det här ger mig motivation på riktigt. Jag har fått ett träningsschema, och jag antar det är det som sätter igång motivationen. Att få det svart på vitt, med rutor att kryssa för och skriva hur träningen kändes osv. Sedan får man också kostråd och sånt där bra.
Imorgon ska jag börja med konditionsträning; gå snabbt: 10 min, gå lugnt: 2 min, jogga lugnt:10 min, gå lugnt: 2 min, jogga lugnt: 5 min.
På onsdag har jag styrketräningspass med massa situps, utfall och armhävningar osv. Fredag kondition igen, fast då ska jag bara variera mellan olika hastigheter i gång. Lördag är det stryka igen. Jag är sjukt pepp på att börja!
Nu ska jag gå ner till köket och äta frukt istället för alla underbart goda bullar som bara ligger där och skriker på mig. Frukt.

Placebo - Post Blue

Jag är besviken.
"Tjaa! Vi kommer inte kunna ses idag, farsan är sjukt grinig. Förklarar mer sen :( finna alltid nästa vecka, ensam då :)"

Då gick jag till Statoil och köpte lantchips. Självklart hade de inga med gräddfils-smak så jag fick köpa naturella och fyfan vad äckligt det är.
Jaja, jag ser fram emot nästa vecka som fanken iaf.

Men svara då.

Nu har jag den där extremt märkliga känslan igen. Den som dyker upp lite då och då, när man minst anar det. Den där känslan av att allt jag tänker och säger reflekteras inne i mitt huvud, till en liten liten röst, som ändå inte är så liten utan en ganska stor del av mig. Jag vet inte vad och hur det har blivit så.
Man kan jämföra den här känslan med en feberdröm.
Den där rösten som känns inom mig är liksom grov, fast samtidigt kvinnlig. Som mamman i Gilbert Grape.

Nu börjar det så sakteliga försvinna och det är inte obehagligt på något sätt, bara märkligt. En feberdröm jag alltid har är att jag befinner mig inne på toaletten på övervåningen, inte som mig själv utan mer som något dammkorn eller liknande. Plötsligt överväldigas jag av en hemsk känsla av skuld och sorg, och något jättestort och väldigt maktfullt närmar sig mig. Detta något beskyller mig för att något har gått sönder och egentligen är jag helt värdelös, verkligen så totalt värdelös, lika värdelös som fästingar eller som Reinfeldts regering. Alla negativa känslor man kan ha pulserar igenom mig och sedan exploderar allting.
Den drömmer däremot är riktigt obehaglig.

Jag är sjukt sugen på lantchips men jag får verkligen inte äta mer onyttigt nu. FÅR INTE. I söndags åt jag ostbågar, igår åt jag jättemycket kex och idag gjorde jag och Cissi chokladbollssmet. Men gud så gott det är med lantchips och jag har inget annat att göra ikväll så det mest normala borde vara att pallra sig iväg till statoil och bli riktigt jävla tjock.
Tyvärr, eftersom jag har sådan extrem självdisciplin, hindrar jag mig själv från detta. Ehm. Eller så beror det på att jag inte vill slösa mer pengar och få ännu sämre hy.
Jag kan ju alltid fördriva tiden genom att laga lite mat, jag har bara ätit pannkakor till frukost plus lite chokladbollssmet idag.
Åh det var så roligt imorse. Cissi hade sovit hos Kasper men han skulle iväg till jobbet tidigt och hon ville inte komma hem då, det hade inneburit alldeles för mycket förklaringar, så hon åkte hem till mig tidigt imorse. Den haggan väcker mig genom att kasta sten på fönstret, och i mitt tillstånd av inte-riktigt-vaken-men-sover-inte-heller-så-allt-blandar-sig-i-mina-drömmar trodde jag att någon sköt. Den drömmen jag hade var att jag av någon anledning stod i ett provrum och räknade upp de vänner jag har, men sedan blev de nerskjutna en efter en. Fråga mig inte hur jag visste att de blev nerskjutna när jag stod i provrummet, men drömmar är ju som bekant sådana att ingenting är logiskt.
Efter ca fem minuter inser jag att det faktiskt är någon som kastar sten på mitt fönster (hon hade inga pengar på mobilen). Det är känns väldigt femtiotalsaktigt; en liten pojke på sin cykel står nere på gårdsplanen och försöker få ut sin tjejkompis utan att föräldrarna ska märka det. Hur som helst så vaknar jag och släpper in henne, vi gör pannkakor och sedan bara har vi det cissi-och-mimmi-mysigt resten av förmiddagen.

Nu ska jag gå och laga mat, får se vad skafferiet har att erbjuda.

The Beatles - With A Little Help From My Friend

Hjälp vad mätt jag är och gud så gott det är med en cigg efter en riktigt fet måltid. Det är så skönt att inte behöva anpassa sig efter mamma och pappa hela tiden. Fram tills på söndag kommer det bara vara jag och min bror här hemma, gött ere.

Till och från tänker jag på Tim en del. Jag vet inte om jag saknar det eller inte. Jag vet inte om jag skulle vilja träffa honom igen om han var i Sverige.
Det jag vet är att det var en bra tid vi hade tillsammans trots allt.
Sättet han pratade om alla sorters godis som inte fanns här i Sverige, med en ganska så bisarr entusiasm. Att han alltid klagade på min skor, och erbjöd sig t.om att köpa ett par riktiga boots. När vi bakade chokladbollar och det 'turned out to be', vad säger man på svenska, det godaste jag någonsin ätit. Att hans armar var ungefär lika tjocka som mina lår. Att han orkade bära mig i princip hur länge som helst.

Jag vill inte tänka mer på det. Jag är ständigt på jakt efter det perfekta förhållandet, och visst, mitt och Tims var bra, men bara ett led i jakten. Tror jag.

Jens var definitivt något jag kunde ha klarat mig utan.

På fredag ska jag träffa Rico. Imorgon blir det nu. Denna onsdag har varit så sjukt seg, jag sov till tolv, sen blev jag och Pär tvingade av pappa via telefon att åka och ösa båten vilket tog ca en timme. Sedan när jag kom hem låg jag och läste lite. Eftersom jag måste vädra ut rummet från mina strapatser i fönstret med cigg och Rico i telefonen igår kväll var det fasligt kallt och jag tog på mig massa kläder, och somnade igen. Vaknade vid fyra och kom på att jag måste klippa gräset också, men pallade inte eftersom jag kände att en förkylning nästan var på väg.
Sedan har jag inte gjrot ett skit resten av dagen och bara varit dödligt uttråkad. Jag har en Elle och en Cosmo som jag inte har läst än men konstigt nog känns det inte lockande, jag brukar alltid sluka mina tidningar på en timme.
Egentligen har det där med att vara ensam på kvällen förlorat sin magi. Pär sover ute i friggeboden nu, så det känns ensamt här inne i huset. Jag är fortfarande mörkrädd, jag är fortfarande rädd för att när jag ska sträcka ut handen och stänga fönstret, så ska en monsterhand ta tag i mig och dra ut mig i mörkret och sedan mörda mig brutalt och väldigt plågsamt. Ja vill ba dö.

Nu ska jag gå och försöka sova, och försöka stänga ännu ett fönster utan att dö.

Did we kill this one tonight

Varför kan jag inte skriva bra och poetsikt och något med innehål?
Varför kan jag inte skriva så att folk fastnar och varför kan inte folk tycka att jag är begåvad?
Varför känner jag att jag inte räcker till när jag egentligen har allt som krävs för att göra det?
Varför har jag inga riktiga kompisar, och varför bryr jag mig ens?

Jag vill veta vad folk verkligen tycker om mig, och det kan jag inte få reda på ens när alla är fulla. Jag vill veta hur folk ser mig och hur jag ser ut egentligen.
Min hårbotten kliar som fan och jag får klet under naglarna när jag kliar mig i håret. Jag tror det är dags att duscha skallen nu.

Slagsmålsklubben - Hit Me Hard

De såg jag. Plus massvis med andra. Jag såg [Ingenting], de var förvånansvärt bra och jag gillade det. Jag såg Tingsek, det var skönt och soft och bra drag även om musiken inte är så värst mycket drag i. Kanske hade de mått bättre av en större sen än lilla Andromeda.
Jag såg Infected Mushroom. Det var inte så jättebra i och med att jag höll på att bli bakfull just då. Klockan var runt tio på kvällen oc hjag tog den första ölen när jag vaknade tolv timmar tidigare. Det var ändå röj.
Mando Diao, skitbra. Här var jag dock gött full, så jag minns inte så mycket mer än att det var bra och jag sjöng med i hela Ochrasy och kunde helat texten.
Bloc Party. Bra som fan. Jag var där med Peter och han lyfte upp mig ett antal gånger så jag såg något mer än folks axlar. Sedan strulade vi, det var mysigt.
Sedan blev jag sådär full som jag kan bli ibland och missade både Scissor Sisters och Weeping Willows, fast det kom jag inte på förrän dagen efter.
Vapnet, såg inte så mycket men det var väl helt ok. Inte riktigt min smak kanske, men det var ändå ganska bra. Jag gillade inte att sångaren var så ful och gammal. Usch för min ytlighet.
In flames, sjukt bra drag. Inte min typ av musik men det var ändå ett ruskigt bra live-framträdande. De brände 300.000 på fyverkerier och explotioner. Synd bara att jag missade I AM X, han spelade samtidigt, men ingen jag kände ville gå, och jag kände inte för att stå där helt ensam.
Tittade lite på Anttila, inget jag föll för sådär kanske men äh. Om man hade kunnat låtarna hade det nog varit mycket bättre. Han ser för övrigt ut som en häst.
SMK, som sagt. OMG det var något speciellt. De är bara så sjukt pårökta och man blir nästan kär varenda gång någon av dem öppnar munnen. Jävligt röj och skön publik.
Sedan, åh herregud.
Patrick Wolf. Det bästa jag sett i hela mitt liv. Jag funderar på att åka till Liverpool i september bara för att få se honom igen. Han var så underbar och ett tag var han nästan helt naken. Jag älskar människan, han är det ultimata för hur en artist ska vara och egentligen alla andra också. Önskar att jag fick lära känna personen också. Accident & Emergency, Blubells och Tristan var bäst.

Jag träffade så mycket underbart folk och jag kan inte skriva om allt. Det var Kasper & Peter, det var Vlajkov, det var Gusfav, det var Anders, det var t-kuk, det var jättemånga mer som jag inte minns så mycket av.
Puss på min festival.

Bara för att jag är så snuskigt nyfiken.
Jag vill veta vilka det är som faktiskt läser min blogg. Har kollat runt lite men inte gjort några överjordiska ansträngningar, för att hitta någon slags mätare på hur många som besöker ens sida. Resultatet? Inte ett jota.
Snälla, kan inte alla som läser, alla, bara säga vilka ni är.
Jag har inga större förhoppningar på att jag ska slå rekord i vardagsbloggande, men kul hade det varit. Rättare sagt, jag förväntar mig att det ska vara kanske max 3 stycken.
Egoist javisst men vem vill inte veta? Nyfikenhet är ju en del av mänskligheten och något man behöver för att kunna leva.

PUSS tack på förhand :*

Patrick Wolf - Augustine

Slöläste igenom mitt inlägg från igår för att inte upprepa något i dagens skriveri, och märkte till min förskräckelse att jag hade lyckats skriva "Ingrig", två gånger! Ingrid heter hon ju naturligtvis. Jag tycker det är coolt att hon har samma namn som min, numera avlidne, mormor, men ändå är hon bara ett år äldre än mig.

http://laquartette.blogg.se/1183469018_vra_hjrtan_slr_lika_h.html#comment
Jag förstår inte. Det är hemskt, jag vet inte vem det är men ändå. Nu har jag suttit och läst alla kommentarer, föregående inlägg, och bara gråtit.
Det värsta tycker jag är när folk skriver "kämpa på". Ska man inte få sörja? Alla behöver en tid av något som kan liknas vid autism ett tag efter en tragedi. Man behöver inte kämpa vidare, och "för Linneas skull"? Jag antar att hon vill att man ska sörja efter henne.

Ola kom hem nu, från Roskilde. Hahah, jag ska ha hans tält. Det är så sjukt lerigt och luktar.. obeskrivligt äckligt. Nu står det ute på vädring iaf, och jag ska duscha det med vattenslangen imorgon. Usch, det är alldeles för mycket jag måste hinna med imorrn, packa, fixa tält osv, sedan ska jag in till Safari och få dreadsen tillfixade för de har blivit väldigt slappa i hårbotten, vilket lär ta ca tre timmar tror jag. Hoppas inte det blir lika smärtsamt som förra gången, då dör jag. Jag vill inte gå runt med öm hårbotten hela arvika. Ja, efter det så ska jag och Cissi in och hämta vår dricka av hennes kusin. Två flak cider och ett flak öl, plus en limpa cigg ska hon fixa åt oss. MAXAT!!!! Sex, sprit, cigg och sol är allt jag vill ha för en lyckad festival. Kanske att banden ska vara bra då också men hm. Fint väder och snygga killar är det som står högst hos mig. Och alkohol. Och cigg.

Det ska bli så fruktansvärt kul att träffa Ingrid, det är nästan det jag ser fram emot mest. Eller nja, men det är en av huvudattraktionerna iaf.

Jag önskar att min mamma bara ville hålla käften, mest hela tiden.

Death Cab For Cutie - What Sarah Said

Nu är jag fruktansvärt Arvika-pepp! Jag och Cissi har spenderat dagen på ÖB och festivalshoppat, och jag får lyckorus i hela kroppen av att förbereda allt.
Det enda problemet just nu är pengar. Jag har lyckats tappa bort min plånbok igen, denna gången med ca 200 kr i, + bankkortet. Alltså måste jag låna pengar av mamma och pappa när jag behöver något, eftersom jag inte kan ta ut något. De 200 hade jag tänkt lägga på cigg, så nu går jag back. Men jag har 5000 kvar av min lön, så det är inte så jättefarligt, men ändå, pengar är alltid pengar.
Problemet är det att nu har jag inga kontanter på mig, mamma och pappa tror att jag har köpt allting jag behöver så det blir svårt att låna av dem igen. Men min dricka, och ciggen? Cissis kusin skulle köpa åt oss, vi delar på två flak cider och ett flak öl, det borde ju räcka. Jag behöver inte så mycket, haha. Seriöst, på tre öl är jag rejält lullig. Det är pinsamt, men vafan, det är ekonomiskt också. Ja alltså måste jag hitta på någon mer anledning att få ut ca 500 spänn. Eller mer nästan. Jag vet inte. Vi delar på en limpa cigg, vilket jag antar kostar runt 400. Så 200 där, och drickan kanske 300? Usch det kommer bli jättedyrt, och sedan ytterligare 160 för resan. Det är ju relativt billigt, tur&retur, men usch. Jag tycker inte om att spendera pengar.

Jag gick ner en sväng och pratade med mamma precis, och lyckades övertyga henne om att hon borde stå för det jag handlade på ÖB, eftersom det till största delen var mat, och de borde de ju av humanistiska skäl stå för.
Jag är så sjukt pepp! Eller var, nu börjar humöret lägga sig lite. Jag känner mig oälskad och not wanted för tillfället, men det kommer lösa sig. Ola kommer hem imorgon från Roskilde, myys :)
Hoppas han inte har drunknat bara!
Jag "shoppade" lite igår också, hittade massa fint. Bl.a ett par sjukt snygga nudie-brallor på myrornas. Nudie's ska man skaffa second hand, eftersom de redan är ingånga och härligt mjuka och slitna. Kanske laddar upp ett foto eller nåt imorgon.
Ett par skor köpte jag faktiskt på riktigt, rea på DinSko så jag fick dem för 100 spänn. Har gått och klämt på dessa några gånger faktiskt, så jag täntke att vafan hundra spänn, varför inte?
De är lite som vanliga svarta converse, fast med spetsig tå, och svart-vitrandigt foder. Jag behöver nya skor till Arvika eftersom alla mina andra skor luktar så jävla mycket svett. Sedan införskaffade jag gummistövlar också, ett par limegröna med knytning. De var sponsrade av mamma vilket var väldigt skönt, och oväntat. Jag kommer äga hela Arvika med min fett sköna stil. Eller, så kommer jag se ut precis som alla andra som försöker se originella ut. Det skiter jag i och jag tycker om min stil just nu faktiskt. Om inte annat så är den bekväm.
Kanske ska börja modeblogga och lägga upp dagens outfit varje dag. Det är verkligen jag, känns det som. Jag som följer modet slaviskt och shoppar upp flera tusen varje månad, bara på modetidningar, liksom.

Nu börjar jag bli trött faktiskt, även om jag sov två timmar i eftermiddags.
Och INGRIG KOMMER TILL ARVIKA!! Ingrig som jag träffade i England på min språkresa för två år sedan, och har aldrig träffat henne sen dess. Hon är så jävla underbar och jag har saknat henne, fyfan vad glad jag blev när jag fick reda på det. Vi ska på någorlunda samma band också, och Arvika kommer bli så BÄST!!

Puss&godnatt

Mando Diao - All my senses

Ang. min lön. Det är ganska tragiskt. Jag har diverse skulder till mor & far, dreads och arvika-biljett bl.a.
Jag jobbade ihop 10.00 svenska kronor. Jag har kvar 6050.
Mina böter gick på 1400. Jag tänker inte gå in på varför jag fick böter, det är pinsamt.

Sedan behöver jag alkoholhaltiga drycker till Arvika, min langare hade tydligen åkt fast på 6 år. GÖTT ERE! NOOOOOT!
Ingen festival utan dricka, såere, så hur ska jag lösa detta?

jajaja, skjut en snut eller nåt. pusshej.

Gosh, veckan har gått fort! Det trodde jag aldrig om en arbetsvecka på MacGregor, men well well. Nu är det slut på slavgörat och jag är fri! Detta firar jag med världens längsta lista, grattis till den som orkar läsa hela, mycket nöje önskar jag er!

Namn: Mimmi Lidén
Alias: Avliden (grattis till den som listar ut ordleken)
Hemligt alias: Har inget.
Ålder: 17.
Bostad: Villa med mamma och pappa.
Avskyr: Svett, myror, folk som uttrycker sina politiska åsikter när de inte är ett dugg insatta, kapitalistsvin, stockholmsbrats, feta människor som inte gör något åt det, mördarsniglar.
Tycker om: Sommar, att umgås med några trevliga kompisar, dricka öl, OSTBÅGAR.
Ditt bästa minne: Jättemånga! Språkresa för två år sedan var kul, Hemsedal 2007 med NTI var AWESOME, alla M06B's fester.
Ditt sämsta minne: Jag har inga dåliga minnen......
Pinsammaste du gjort: Allt jag gör?
Din bästa sida: Positiv
Din sämsta sida: Fördomsfull
Beskriv dig själv: Skrattar mycket
Kärlekslivet: I'm a total slut!
Klädstil: Väldigt blandat, svårbeskrivet.
Komplex: Det har väl alla.. Men mina fräknar.
Vad finns i fickorna: Mobil, godispapper.
Jacka: Skinnjacka.
Bästa personen du vet: Mig själv såklart! Eller Scarlet Johansen bara för att hon är så snygg.
Sämsta personen du vet: Mig själv där också, eller Arnold Schwarzenegger bara för att han är så ful.
Drömyrke: Skådespelare/journalist/fotograf
Dröm: Att hitta mannen i mitt liv, ha ett jobb jag älskar och att bli intellektuell och berest.
Det första du tittar hos killar: Skorna. Sedan helheten.
Det roligaste du gjort: Massvis!
Piercingar: Hål i öronen.. Planerar att göra några snart.
Tatueringar: Nej, men planerar att göra det snart.
Samlar på: Vackra saker.
Intressen: Skriva, fota, dricka öl.
Höger- eller vänsterhänt: Vänster.
Humör just nu: Arvika-pepp men med kliande hårbotten.
Favoritgodis: Choklad och hallonbåtar
Är det nåt du absolut inte äter: Människor.
Kläder just nu: Gröna tajts och en skjorta.
Musik just nu: Tiger Lou
Vad sa du senast: Jag hittade den!
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Stenåldern. Då kunde man inte prata med varandra, man slapp utseendefixeringen och alla komplex för männen knullade med alla.
Sommarplaner: Arvika, supa och knulla.
Är du bra på matte: Nej!!
Fisk eller badkruka: Fisk!
Längd och vikt: 1.60, ~50 kg
Hur många kuddar sover du med: Tre.
Favoritväder: Soligt och och lagom varmt.
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig: En riktig man, en oändligt lång vattenslang som var fastsatt någonstans med gott färskt vatten, tändstickor.
Spelar du nåt instrument: Nej :(
Morgon- eller nattmänniska: Nattmänniska
Sparare eller slösare: Slösare!
Vem är viktigast för dig: Många.
Bästa film: Finns många bra, jag orkar inte komma på alla just nu.
Tror på liv på andra planeter: Såklart!
Kommer du ihåg din första kärlek: Javisst, Freddie på dagis (numera kallad Bonn-Fidde här i Onsala), vi lekte med varandra jämt. Han var min bästa vän fram tills vi slutade på dagis och han började på Fjordskolan och jag på Iserås.
Älskar du henne/honom fortfarande: Gudnej!
Har du några homosexuella vänner: Javisst.
Tror du på mirakel: Allt är möjligt.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Om båda är tillräckligt kära, och om ens partner tillfredsställer en sexuellt.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Nja. I de flesta fall.
Ser du på kärleken som ett misstag: Nej, varför då?
Bio eller promenad: Bio.
Är du kittlig: Inte särskilt.
Snarkar du: Om jag är förkyld.
Stjärntecken: Fisk.
Rädd för insekter: Tycker bara de är äckliga.
Äckligaste insekten: Fästingar, myror och gråsuggor.
Största svaghet: Fördomsfull, blyg i nyktert tillstånd.
Det här är jag bra på: Att skratta.
Bästa bok: Hitchhikers guide to the galaxy.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Läsa tankar vid utvalda tillfällen.
Chips, morötter eller godis: Chips.
Pizza eller hamburgare: Pizza
Skriver du dagbok: Blogg?
Har du nån flickvän/pojkvän: I'm such a slut oh yes!
Stökigt eller välstädat: Stökigt.
Gungar du på stolen: Det händer.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump: Ja!!
Vilken hand håller du gaffeln i: Vänster
Hur är din drömtjej/kille: Omtänksam, kärleksfull, manlig, bra i sängen.
Hur många syskon har du: Två bröder.
Vad är du mest rädd för: Att dö innan jag har hunnit med allt jag ska, eller bli alldles ensam.
Saltar du på maten: Oftast inte,
Gillar du att sjunga: Ja!
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför: Media. Det var enda alternativet eftersom ingen annan linje lockade något särskilt. Jag är hemskt nöjd!
Anser du att du är stark: Jag är stålmannen!
Brukar du sola: Det händer, men jag ger upp efter en halvtimme för det är så jäkla svettigt. Sedan har jag så himla lätt för att bränna mig.
Vad gör du om du får hicka: Håller andan.
Röker du: Ja.
Snusar du: Nej.
Använder du knark: Nej.
Kaffe, te eller inget: Te.
Har du en besatthet: OSTBÅGAR!

natti natti

Kaiser Chiefs - Everyday I Love You Less And Less

Jaha, nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Allt kreativitet har liksom, runnit ur mig. Jag tror det är jobbet, det tar all min livsgläjde. Okej, riktigt så drastiskt men ändå, det får mig att tappa lusten för stunden iaf. Jag längtar till Arvika, men grejen är den att jag kommer ha lingonvecka precis då, fakking jävla skit säger jag. Jag har planerat att ringa till Ungdomsmottagningen och beställa såna där förskjutningspiller i flera veckor nu, men jag vet inte varför det inte har blivit av. Vi åker om åtta dagar och jag tror inte de har några vettiga tider kvar, jag måste nog gå från jobbet isf och det vill jag helst inte, jag vill ha mina pengar. Men ännu hellre vill jag kunna pöka obehindrat, så det är ändå värt det.
Jag vet att jag framställer mig själv som väldigt slampig i de flesta av mina inlägg, men den hårda sanningen är att jag är slampig. Det är inget jag skäms för, att tycka om sexuellt umgänge ser jag inte som något negativt.
Allt löser sig!

Sedan har jag ju faktiskt dreads nu. Det är ovant och de kliar något fruktansvärt i hårbotten, men jag gillar det ändå. Jag är inte lika skeptisk till min lugg längre, nu har håret vant sig vid hur det ska vara och ligger inte lika konstigt, så det ser ändå relativt bra ut.
Enda kruxet är topparna. De är bara rakt avklippta, och håller på och tvinna upp sig längst ner. Nu har jag suttit och läst på lite om dreads-skötsel. Tydligen ska man vaxa dem. Alltså, det är sjukt mycket mer jobb än jag visste, och jag kommer aldrig kunna ta hand om dem på Arvika. Tänk om de blir alldles förstörda? Imorgon måste jag köpa dreadvax iaf, jag får åka till Safari efter jobbet, de borde ju ha sånt kan man tycka. Cissi sa också att de hade smycken till håret där också, och eftersom jag fick studiebidrag för juni helt oväntat är jag en rik tös och kan handla sådant!
Förresten, gör aldrig dreads. Det gör fruktansvärt ont och jag satt där med tårar i ögonen nästan hela tiden. Först så skulle de sätta i löshåret, och det var nog det mest smärtsamma eftersom hon gjorde det vid roten. Hon satte upp olika sektioner av håret i tofsar, och sedan liksom slet hon ut slingor av håret ut tofsen, det gjorde jätteont och var en smärta som jag inte hade räknat med. Sedan gjorde hon kanske en fem cm kort dreadlock och sedan ett hål i den där hon trädde i löshåret, och fortsatte sedan att tupera och virka därifrån. Ja det gjorde sjukt ont alltihop och jag har haft ont i hårbotten fram tills nu, skönt att jag äntligen kan sova med huvudet som jag vill utan att vrida mig i plågor.
Alltså, jobbigt! Jag visste inte att det var så mycket jobb med en sån här frisyr faktiskt, men jaja de kommer bli snygga när allt pill är över iaf! Puss på mig för att jag faktiskt vågade, det är inte likt mig. Eller, det kanske det är. Om jag väl fått en sak i huvudet har jag svårt att släppa det. Nu låter jag som någon sån där äcklig tjej som tror alldeles för mycket om sig själv och att hon vågar allt, som en annan blogg jag brukar läsa regelbundet. Jag irriterar mig sjukt mycket på att hon är så övertygad om sin egen fullkomlighet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är hon är, men det är något irriterande med det.

Sedan är jag klar med jobbet på fredag, grymt skönt! 10.000 kr rikare och en festival alldles nära. Kan knappt bli bättre. Dock kommer jag bara ha ungefär 7500 ("bara"), när jag har betalat skulder till mamma. Jag lånade av henne till dreadsen och Arvika-biljetten, vilket gick på 2500 sammanlagt, sedan ska jag förmodligen till Way Out West också, ytterligare 1000.

Nu ska jag sova, suck vad jag hatar, återigen, att jobba. Jag ska väl vara glad för att jag får pengar, och det är jag, men jag är så fruktansvärt trött på jobbet. Det går inte att beskriva. Jag kommer aldrig i hela mitt liv jobba på kontor, för när jag ser de riktiga anställda bara sitta där framför sina datorer och jobba med samma saker, ständigt stillasittande, dag ut och dag in, får jag lite smått klaustrofobiska känslor och ordet nej ekar i mitt huvud.

Natti natti, sov sött på lilla rosenörat, som min bror brukade säga till mig när jag var liten och han bodde hemma.